hade händelsevis sjelf ett ärende till Danesheld samtidigt och begagnade sig af tillfället att spionera på miss Lester. Maria hade gått halfvägs genom skogen och var nära den öppna plats der Ben Beccher och mr Lydney haft sitt möte, då hon mötte denne sistnämnde. Sedan hon nistan sprungit fram till honom i sin glada öfverraskning, fattade han hennes händer och märkte att hon var ur stånd att tala af sinnesrörelse. Att den ömsesidiga böjelse, som kanhända rotfästat sig hos dem första dagen då de träffades på klipphöjderna, växt till en passionerad brinnande kärlek, var i hemlighet kändt af dem båda två. Det var dock ej af kärlek utan af fruktan som Maria darrade, under det hon frammumlade ett slags fråga om han hört nyheterna. — Det var det första jag hörde denna morgon, sade han med ett småleende. — Yet ni — vet ni — hvilka personer som voro invocklade deri? ar ni hört talas om någon särskildt? — Nej. Åtskilliga rykten äro i omlopp, men jag tror att de laglösa karlarne hade sin vanliga tur att undslippa igenkännande. Jag såg sjelf en karl smyga sig ut ur skogen klockan ett på morgonen; men det tillhörde ej mig att blanda mig deri. Jag var på återvägen från er brors hem, der jag fördrifvit aftonen. Marias ansigte bar spår af det intresse hvarmed hon afhörde dessa ord. — Och hvad mrs Lester skall säga om mig för att jag uppehållit hennes man så långt in på natten, vet jag ej, återtog han, utan att synas märka förändringen i Marias