Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 2

Från Danmark. Prinsen och prinsessan af Wales väntas, enl. danska tidningar, till Kopenhamn i Maj månad. Uppgiften är hemtad ur Londonertidningen Court Circular:. — k. tentern i Köpenhamn har återupptagite H. Hertzs berömda lustspel Amors genisdeck. Åt den gamla rollbesättningen återstår endast hr Iultmann som Henniog Werner. Hr Mantzius har öfvertagit prot. Nielsens roll som öfversten, en roll, hvari han har ett godt tillfälle att ge sin humor lutt och visa sin skicklighet som karaktersskådespelare, Hr Rosenkilde som den gamle informatorn och hr V. Wiehe som Brienne berömmas jemväl mycket för deras förträffliga spel. Å — En köpman i Köpenhamn, som drifver en större affär med manufakturvaror, företrädesvis sömnads-broderioch virkningstillbehör, blet för någon tid tillbaka gjord uppmärksam på att i Köpenhamn på senare tider silke, i paketer stämplade med hans firmas namn, blitvit försäldt till priser långt under de gång bara. bå han med anledning härat inventerade sitt lager saknade han, ganska riktigt, silke i paketer till flera hundrade riksdalers värde. Då detta icke kunnat försvinna annat än genom stöld och han var säker på sina biträdens ärlighet, drog han misstankar på en at sina kunder, en ung man, som nyligen etablerat sig som manufakturhandlare. Denne hade nemligen ofta infunnit sig för att göra reqvisitioner och da alltid gått ensam omkring på lagret för att söka ut de varor, han önskade. För att emellertid få ljus i saken beslutade den bestulne att från ett sidorum låta hålla utkik på den misstänkte, när han återkom. Detta skedde redan dagen efter det stölden blifvit upptäckt och en af kontorspersonalen sattes att spionera på honom. Den unge köpmannen gick som vanligt omkring på lagret och begaf sig slutligen bort till det ställe, der silkespaketerna förvarades, men i samma ögonblick vände han, liksom han i hast kommit på bättre tankar, bort ansigtet från de frestande paketerna och liksom tör att få ett ytterligare värn mot frestelsen, ropade han på en af bokhållarne och trågade på priset å någon af varorna i magasinet. Då man sålunda ej kunde komma på honom på bar gerning, anmälde den bestulne saken för polison. Den misstänkte törhördes; ville i början alldeles förneka stölden och sökte sedermera vältra misstankan på sin gamle far, men tillstod slutligen, efter många omsvep, att han ensam var den brotislige och att han utan medbrottslingar lagt sig vill silkespaketerna då han varit ensam på lagret. Den bestulne köpmannen säges ha velat åtnöja sig med denna bekännelse och afstå från vidare yrkande om sakens fullföljande inför domstolen, Polisen har dock förklarat, att saken vore af den beskaffenhet, att den måste fullföljas, så att den brottslige, hvars namn ännu icke upp: gifves i danska tidningar, svårligen skall kunna undgå ett vanärande straff. Den beklagansvärde unge mannen säges ha haft en god affär, hvilken nu, då saken lärer vara allmänt bekant inom handelsverlden, dock naturligtvis måste nedlaggas. Genom att icke kunna motstå sin onda lusta har han således bragt sig sjelf i olycka, hopat skam öfver en aktningsvärd familj och förstört sin lofvande tramtid.