Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 2

— Jag ber om förlåtelse, mylord, sade han; jag var tjenare ät kapten Harry Dane; jag var ej tjenare åt mr Herbert. Det behöfdes ej mera för utt komplettera mannens oforskämdhet. Lord Dane gick bort med stolta steg och Ravensbird följde honom med skyldig vördnad. Vid des yttre dörren lemnade eu apoteksgosse in en tlaska medicin. — För mr Home, sade gossen. Detta erinrade lord Dune om den andre passageraren som blifvit räddad vid skeppsbrottet. Han vände sig om mot Ravensbird. — Är mr Home ej borta ännu? — Han har ej kännt sig tillräckligt frisk för att resa, mylord; vi ha måst skicka bud efter doktor Green. Han väntar äfven på penningeremisser, säger han. Lord Dane kastado hufvudet tillbaka med den högdragna gest, som var egendomlig för familjen. Svaret tycktes angifva att Richard Raveusbird löpte fara att förlora på denne andre resande. — Det gör han sig förtjent af, mumlade lorden för sig sjelf under det han aflägsnade sig. XXVI. Tiffle råkar i raseri. Tiden hade nu framskridit till Oktober månad utan att några synnerliga förändringar inträffat. Plakateraa, som utlofvade tusen punds belöning för tillrättaskaffaren af skri