Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 1

häftig för tusen pund, tillade Rarensbird med ett smålcende. — Nåväl, Ravensbird, återtog lord Dane i förtrolig ton, ty hans mening var verkli ligen att visa honom en vändens, jag har kommit hit i akt och mening att gifra er en vink om sakernas verkliga tillstånd, och ni gjorde bäst i att taga tillbaka ert ord medan tid är. Det var mycket djerft af er att lofva något sådant åt en främling. — Men han visade mig säkerhetspapperen, mylord, upprepade Ravensbird. liksom om detta vore ett faktum, hvaremot inga invänningar kunde göras. ; — De voro falska, Ravensbird. Falska eller förtalskade, eller någonting i den vägen, det skulle jag kunna ansvara för sjelf. Kortligen — men jag säger detta endast i största förtroende — jag har upptäckt att denne I man, Lydney, ha en dålig karakter. Han umgås med smygskyttar och är utan tvifvel sjelf en sådan, en äfventyraro som lefver af att bedraga hederligt folk. Tag tillbaka ert ord till Bent utan tidsförlust och jaga derefter karlen ur ert hus. — Det kan jag naturligtvis ej göra, mylord, sålänge han behagar stanna här, eger han rätt dertill. — Betalar han sin räkning? i — Jas han har just gjort upp med mig denna morgon. —Ravensbird, ni skulle göra mig en tjenst genom att I göra er af med honom, sade lord Dane nästan befallande. Jag har aldrig lemnat skydd åt dylika bedragare och gillar ej att andra göra det. Om han ej står i skuld till er.