Göteborgsposten – 20 februari 1867, sida 2

Fran Utlandet. Enligv pålitliga upplysningar från Amerika, synes de radikala republikanernas allmakt vara stadd på upphällningen. Följande intressanta bref från Washington meddelar härom närmare: Washington d. 1 Februari. Det är f. n. förbi med planen om att upphäfva alla regeringorne i de särskilda Sydstaterna och proklamera belagringstillständet öfver et så stort rekoustrueradt territorium. Två förslag förelågo representanthus, ampade att utföra denna plan. Mr Thaddeus Stevens var upphofsman till det ena och mr Ashley till det andra. Denne senare gentleman har med flit sökt under sessionen att öfverflygla mr Stevens, eller att åtminstone med honom dela anförareskapet ösver det radikala partiet, och på grund häraf brukar mr Asbley, om mr Stevens väcker ett förslag, så fort som möjligt inkomma med ett annat, som utsträcker dess bestämmelser till en ännu y7iterligare grad. Detta tillvagagaende hade äfven följts med alseende på det s. k. territorialiserande schemat (planen att förändra Sydstaterna till blotta territorier). Mr Stevens förslag lemnade i sjelfva verket regeringarne i de tio utestängda staterna orörda, hvad angick deras lokala verksamhet. Mr Ashley deremot upphäfde dem helt och hållet och ville, att befolkningen i Sydstaterna, såväl den lojala som illojala, skulle vara utan skydd för lif och egendom, utan lag och utan ordning. Många ändringsförslag väcktes till båda dessa förslag, i afsigt att i deras gillämpning göra dem ännu strängare och till slut uppmanade mr Stevens mr Ashley att lemna honom i uteslutande besittning af fältet. Det syutes tydligt, att ifall man skulle omrösta ang. båda förslagen, skulle troligen intet gå igenom, och af denna anledning lemnade mi Ashley at sin äldre medbroder ansvaret alt genomdrifva ettdera. Under försöket att göra detta uppoffrade mr Stevens fyra eller fem dagar. Han såg det planen var, att söndra det radikala partiet genom en skarp linie i två afdelningar. den ena beredd awt skrida till hvilka ytterligheter som helst. för att desto fullständigare kunna öfvervåldiga ue utestangda staterna, den andra hysande några lätta betänkligheter med afseende på författningen. Han medgaf derföre rymlig tid för debatten, och flera förträffliga tal höllos angående förslaget. Mr Bingham från Ohio blottade dess farligheter ur laglig synpunkt; mr H. J. Raymond visade slående, huru olämpligt och föga statsmannamessigt förslaget var. Mr Ashley utmärkte sig ytterligare, genom att kalla demokraterna (presidentens parti) för förrädare, hvarpå en medlem reste sig och sade: Så vidt mig angår, uttalar ni en låg lögn. Utbytet af dylika artigheter blef så raskt, att talmannen måste skyndsamt komma emellan. De kränkande orden nedskrefvos och den felaktige kallades inför husets ordningsnämnd, der han fick sig en skrapa, Fastän det förklarades, att mr Ashleys ord ej voro utom dagordningen, var likval stämningen inom huset omot honom, derför att han utmanat. Och då en framståeude demokrat sedermera försvarade den, som sagt att Ashley ljög, blef huset forvänadt af att höra en bifallsstorm från åhörareläktarne — och ingen förvånades mer än demokraterua sjelfva, hvilka på senare tiden ej varit vana att erhålla dylika bevis på allmänhetens guust. Diskussionen fortgick dag från dag utan någon händelse af vidare intresse, Långa skrifna föredrag upplästes för ett ouppmärksamt hus, och mr Stevens gul ständigt med sig, för att blidka motstän larne mot förslaget. Slutligen i Tisdags eftermiddag begärdes omrostning angaende en motion att remittera förslaget till utskott, hvilket var detsamma som att döda det, ty utskottet skulle icke under närvarande session kunna ater inkomma med förslaget till huset. Mr Stevens motsatte sig derför på det ifrigaste motionen, hotande till slut med att han skulle, om motionen gick igenom, draga sig tillbaka från det otacksamma försöket att i kongressen genomföra en gagnelig rekonstruktionspolitik. Det oaktadt understöddes motionen af mr Bingham !rån Ohio, hvilken för ögonblicket ledde den missnöjda flygeln af de radikala. Dessa, som voro förbund med demokraterna, segrade. Det var sluen omröstning, men majoriteten var på det konservativa eller konstitutionela partiets sida, Mr Stevens var högligen missbeläten och sökte ej dölja sina kånslor. Af hvad värde hans bemodande än må vara, är det dock säkert, att han nedlagt mycket arbete på denna angelägenhet. Detta hans förslag var let tredje eller fjerde, som han uppgjort, i afsigt itt försona skiljakligheterna mellan de motsatta aflolningarne och göra sig försäkrad om det radikala partiets enstämmiga understöd. Ibland har ban ej sått nog långt i sina förslag — ibland deremot för angt. Fastän öfver 75 år gammal har han i komicen och på dessa förslag arbetat från morgon till ent på afton. Att till sist bli nedergjord, är derför svårt slag Med hans nederlag sluta f. n. konessens försök ate bestämma en bättre politik än Predidentens för Sderns återupprättande. De konservativas seger öfver Stevens anses af nägra uta dem innebära ett löfte om bättre dagars terkomst. Om, sade en utaf dem, Åom endast 30 ler 40 af oss kunde förmås att hålla tillsammans, skulle vi ännu kunna tillintetgöra de extrema. N; An tan aft darförna mana —