Göteborgsposten – 20 februari 1867, sida 1

— En åska i sin vrede, förmodar jag? — Alla medlemmarne af familjen Dane äro nägonting sådant, var Beechers svar; tillochmed kaptenen var fruktansvärd då han blef vredgad, och han var den mest omtyckto af dem alla. Han blef dödad stackars karl! -— Ja, jag har hört det omtalas sedan jag kom hit. Min värd var hans betjent. En hetlefrad man, säger han, men ädelsinnad. — Ja, sir, Ravensbird blef arresterad för mordet, yttrade Beecher, men han blef snart lössläppt igen. Derefter misstänkte de en man med en packläda, men de kunde aldrig finna honom. I — Var den nuvarande lord Dane — mr Herbert kalI lades han på den tiden, efter hvad Ravensbird påstår — någonsin misstänkt? frågade mr Lydney bekymmerslöst. i — Berars väl, nej! svarade smygskytten bestört. I Huru han ni tro något sådant, sir? ö — Missförstå mig inte, min vän. Jag gjorde blott en fråga. Gentlemen komma ju ofta i gräl med hvaranara, och kapten Danes fall från klippan kunde ju ha varit tillfälligt. Å I Beecher skakade på hufvudet och lord Dane såg denna skakning från sitt gömställe, ty de voro fortfarande nära I honom. . I — Det var ej en skymt af misstanka emot honom, sir; ingen grund fanns dertill. Detta påminner mig likväl om en sak. — Det fanns en person, som förklarade att han vid den tiden såg mr Herbert Dane springa bort från klippI höjderna. Vi tystade munnen på honom.