Göteborgsposten – 19 februari 1867, sida 3

Rattegangsoch Polissaker. Från Stockholm. Häktad för falsk edyang. Pa rådhusrättens 6:te afdelning har i dessa dagar förekommit ett mål al högst sorglig beskaffenhet, i det en af hufvudstadens borgare, vinhandl. Hugo Luudström, öfverbevisad om falsk edgang, inmanades i allmänt häkte. Förhallandet är i korthet följande: Atalet hade blifvit väckt af stadfiskalen Sillversparre på angtvelse af sockerdricksbryggaren Habelins fru, hvilken uppgifvit sig d. I Jan. 1865 hafva af vinhandl L. törbyrt hans schweitzerirörelse. Fru IH. (da ogifta C. S. Svensson) hade emellertid d. 28 Okt. blifvit ställd under åtal för olaga utskänkning, hvilken hon dock förnekat, aberopande L. såsom vittne. L., hörd på ed, hade vittnat: att rörelsen dress på hans utskänkningsrättighet; att mill Svensson vore al honom stauslad; att hon sor hans räkning förestod rörelsen mot en lön af 300 rdr årligen samt dessutom 12 rdr manadtligen, såsom matpenningar. Efter ahorandet al detta vittnesmal hade domstolen ålagt mill S. av med ed värja sig från åtalet, ötver hvilket beslut S. besvärat sig i hösrätten och då denne fastställt ölverstäthallareembetets utslag vädjat till högsta domstolen, hvilken lar ha befriat henne från skyldigheten att afligga eden M:ll S., som d. 15 Nov. 1866 blisvit -skujd fran schwcitzeriet, har emellertid i sin angefvelde törklarat att Lundström vittnat falskt, enär kontrakt dem emellan funnits, enl. hvars innehall m:ll S. skötte rörelsen för egeu räkning; att hon derför till L. hvarje qvartal betalt 400 rdr, samt att hon al L. tagit varor, ener vanligt partipris med 6 proc. rabatt. Iöru ötver angifvelsen erkände hr Lunuström otvunget rikugheten af densamma och ville anföra till ursäkt sin okunnighet om brottets farliga beskaffenhet, anhallande för öfrigt, det domstolen måtte fästa något atseende vid hans uppriktiga och ögonblickliga erkännande och af denna orsak förmildra domen. Hr Lundström fick härefter afgifva sin lefnadsbeskrifning, hvaraf i kortbet framgick, att L. som är sodd d. 15 April 1836 i Norrköping, der fadren hade vinskänksrörelse, efter att hafva i samma stad blifvit koufirmerad, afrest till Tyskland, der han i olika städer vistats omkring 5 år för att lära sig vinhandelorörelsen. Han återvände sedan till Norrköping, der han en tid konditionerade hos en slägtinge, men afreste snart derifrån hit och blef efter några års kondition hos andra, sin egen. Fru H. inlemnade derefter genom hr Silfversparre en skrift, hvari yrkades ersättning för de förluster, hon genom Lundström lidit, upptagna till omkr. 4,700 rdr. Allmänna åklagaren yrkade å L. ansvar för falsk edgång, för att ha gripit k. bfbde i embetet derigenom att han tvärt emot öfverenskommelsen i kontraktet skilt m:ll S. från vidare utöfning af schweitzerirörelsen, samt att fra H. skulle godtgörag för sina lidna förluster. Rätten förklarade, efter öfverläggning, att målet skulle ånyo förekomma som i dag, då L:s prestbetyg borde företes, hvarjemte den anklagade, på grund af hvad mot honom förekommit, förklarades skyldig att genast träda i allmänt häkte Flera personer erbjödo borgen för L:s inställelse, om han finge vistas å fri fot, men domaren förklarade att lagen ej godkänner ndgon borgen i sådana fal som detta.