Göteborgsposten – 19 februari 1867, sida 2

helst torde kunna affordra honom denna summa, hittade han på den förevänningen att han utbetalt penningarne i form af årsanslag, ifall han någonsin skulle bli tillfrågad. För att göra mr Lester rättvisa, var han ej säker om att han härvid hade lagen på sin sida, och en gång då en ung man, som nyss inträdt i advokatståndet, tillfälligtvis uppehöll sig hos honom, öppnade han ett samtal om detta ämne, visade gåfvobrefvot och frågade om lagen ej rättfärdigade hans sätt att se saken. Hvilket nu än den unge lagkarlens åskådningssätt kunde ha varit, så insåg han tydligt huru hans värd önskade att han skulle se saken; det kan äfven hända att han sjelf ej bildat sig någon bestämd åsigt derom. Han sade att han ej kunde afgifva något bestämdt svar, men squire Lester hade med all sannolikhet lagen på sin sida. Squire Lester lade dokumentet tillbaka i sitt jernskrin och var lugnad; sedan tänkte han ej mer på saken förrän den dag då Wilfred infann sig hos honom. Det var en stjernklar natt då mr Lydney gick till det beramade mötet med krypskytten Ben Beecher. Den bestämda platsen låg så undandold som mr Beecher någonsin kunde önska. Icke destomindre voro han och mr Lydney ej allena. En porson var närvarande som de föga anade — lord Dane. (Forts.)