XXV. Mötet i skogen. Mr Lydney och Wilfred Lester stodo tillsammans, lutade mot staketet omkring det hus der den senare bodde. Mr Lydney hade skyndat att uppsöka Wilfred och funnit honom lutad mot sagde staket i en mycket dyster ställning. Missräkningen som härledde sig från mötet med squire Lester var stor, och reaktionen efter det passionerade tillstånd hvari mr Wilfred befunnit sig verkade nu uppå honom. Lydney lade sin hand på hans skuldra. — Skaka bort all sorgsen modstulenhet, Lester. Hvad är det fråga om? — Fråga om! Ni var närvarande nyss hos miss Bordillions. — Ni har ej orsak att vara så förtviflad. — När en man är försänkt i skulder, utan kredit, utan hjelp och utan vänner är det tillräcklig orsak dertill. Jag är på allt sätt illa ute; men vid Jupiter! jag bryr mig ej om hvem som hör det; skammen ligger hos andra, ej hos mig. — Att jag eger kännedom om era bekymmer skall ej skada er. Förlåt mig om jag — — Jag bryr mig ej om hvem som känner dem, säger jag, sade Wilfred, otåligt afbrytande den påbörjade ursäkten. Jag skulle med nöje bestiga en offentlig talaresto och förkunna dem för verlden. Men jag ser ej något godt i att ni återkommer till detta ämne.