Göteborgsposten – 16 februari 1867, sida 3

det bästa; polisen kände väl till honom, tre gånger hade den haft tag i honom, åtalat honom och ställt honom under kriminalsörbör men alla gångerna hade han sluppit helskinnad från saken. En Måndag i eistl. December månad kom skeppet 4Serapi midt på natten in i Londons hamn, så att det icke kunde komma i fråga att söka lägga till vid lossningsplatsep, hvadan fartyget måste kasta ankar i närheten af dockorna, Det kom direkte från Australien med Jast af alun. Bland dess besattnging besunno sig asven tvenne skottar, som under slera månader vistats bland bergen i Nys Syd-Wales och gräft efter guld. De hade hift lycka med sig och i Sidney omsatt sin fångst i klingande mynt. Den ene af dem, Saunders, hade ungefär 489 Å sterl. i sin ego och hans kamrat Donald 100 sterl. mera. De bädo enträget fartygets kapten att få gå i land och skeppsbäten törde dem till foten af Red Cap. I det de klättrade upp för stentruppan, hvars nedersta trappsteg beskoljas af Themsen, kunde de i se något framför sig; hela gatan låg insvept i dimma ech mörker; endast från värdshuset tiudrade ett ljus i natten. Tom Halsey stod jnst i begrepp att stänga till sitt värdshus. De båda matroserna frågade honom, om han icke hade ett rum att ge dem öfver natten. Tom pekade på ett plakat hvsrå tol att läsa: Godt nattlogis för 1 sbilling.4 0OÖ gingo in, Järo servers sig. en god aftonmåltid och voro snart i fullt samspråk med värden, som icko var scn att fråga dem, hvarifrån de kommo, Na, fortsutie ben, han J haft lycke med er 25. Do båda skoitarne blinkade småslugt at hvarandra, och det fick gälla för svar. Tom förde sina båda gäster upp i öfversta våningen och visade dem in i ett rum. Detta hade endast ett fönster och detta vette åt Themsen. Derpå gick han ner och stängde igen vårdshuset, tömde i ett drag ett stort glas bränvin och satte sig i ett hörn af källaresalen med båda händerna stödda mot kinden. Saunders och Donald hade emellertid icke dröjt med att bege sig till hvila och lågo snart försänkta i djup somn. 2 Klockan var omkring 2 på natten då Saunders väcktes af ett halsqvasdt skrik. Han reser sig sorskräckt upp och ser Tom Ilalsey klyfva hufvudet på hans kamrat med en yxa. Saunders grep genast efter sin knif, som han lagt bredvid sängen, men innan han lyckades lå tag i den, hade Halsey gripit honom om strupen och gifvit honom ett förfärligt hugg i husvudet, hvarefter han slog sina starka armar om sitt offer och kastade honom ut genom fönstret. Ett ögonblick derefter lågo bådasko ttarne i Themsen. Mordaren stoppade på sig deras penningpåsar, dem de gömt under hufvudkudden och tog till flykten. Dagen derpå förblef Red Cap stängdt, polisen lät på aftonen bryta upp porten, funno biodspåren i kammaren i andra våningea och slutade deraf, att Tom Haliey hade blifvit mördad och kastad i Themsen. Samma dag påträffades Donalds lik vid Greenwich. Hans olyckskamrat hade af strommen drifvits ett stycke utanför hamnen, hvarest en brigg hade tagit honom ombord, just som han var på vippen att gå under. Först nästa dag kom Saunders till sig sjelf igen. Han befann sig då i Limehouse docka. Så fort han kom t:ll medvetande, ville han stiga upp och bege sig till Wapping för att söka reda på Halscy. Läkaren förbjöd honom att lemna sängen, men han begagnade sig af ett ögonblick, då han var ensam, för att ta på sig sina kläder och försvinna. Nära intill Limehouse är en jernbanstation och då han var för matt att kunna gå vidare, köpto han sig en Jernvägsbiljett och satte sig ner på perronen för att vänta, Här fick han syn på en polisbetjent och bad denne följa med honom till Wapping. Af denne hörde han, att Halsey var försvunnen och att man trodde honom vara mördad. Han berättade nu allt som hade paserat, men fortfor enständigt i sin föresats att bege sig till Red Cap för att efterspana om icke mördaren höll sig gömd der. Just som han var i färd med att afhandla detta, kom ett tag till perronen, och Saunders, som genom det hugg, han fått i hufvudet, blifvit försatt i en seberaktig stämning, utstötte plotsligen ett skrik som ett vildt djur och ropade : -Halsey, Halsey! Som en blixt sprang han längs spåren och svingade sig in i en 2:a klassens kup, innan man kunde hejda honom. Nu uppstod ett fruktansvärd tumult. Saunders hade fattat en resande, som satt insvept i en vid kappa, i kragen, ryckt hatten af bonom och utropat Det är Halsey, arrestera mördaren! Den resande hade blifvit gulblek i ansigtet som ett lik och skälfde i alla lemmar. Det var verkligen IIalsey. Han hade från Måndagen till Onsdagen varit hos en pantlånare, med hvilken han var bekant. och som bodde vid Battstreet, i närheten af Myntet. Men cå nu en belöning blifvit utsatt för hans gripande och ban icke fullt vågade lita på pantlänaren, hade han beslutat att fly srån London och bege sig till en annan bamn, för att derifrån inskeppa sig till Amerika, Han sitter nu i Newgate. Saunders befinner Big på ett hospital, ett rof för en våldsam feber, af hvilken han bief angripen i samma Ögonblick, ban lade handen på Ialsey. Handalo nandaorvrrittalcanr