Bredberg i Morlanda och genomgått Gustassbergs barnhusskola. Han hade sedermera varit ans:älld i handel på flera ställen, men slutligen hade det gått utför med honom, så att på senare tider hade han saknat både arbete och soda. Hvad betraffade det brott för hvilket han var tilltalad toruekade han det helv och hållet och berättade den ena historien efter den andra, af högst osannolik beskaffenhet. Han hade, sade han, varit hemma tills på altonen, hvarefter han gått till Galgkrogarne. Det träffade han en person vid namn Anders Eriksson och stannade hos honom till kl. omkr. 9. Derelter gick han direkt utåt Mölndal. På vägen dit hittade ban på landsvägen ett halft skålp. kaffe och ett halft skalp. socker, hvilkot senare förmodligen biitvit öfverkordt, ty påsen i hvilken det låg var smutsig. Men det var icke nog med turen att bitta dessa saker. Kommen till Mölndal, såg hau tvenne hundar — nej, det var tre, ullade han, ty han vat mycket omstänulig i sina berättelser — ifrigt sysselsatta med nagot löremal. Han begaf sig dit för att se efter hvad detta månde vara, och det befanns vara eca säck, i hvilken funnos några ben och ett par härda brödbitar. Han tog upp säcken och invirade i densamma det hittade sockret och kaffet. Med detta begaf han sig till arbetskarlen Palms bostad. Han knackade på der, men blef ej insläppt, hvarföre han atte sig på en trappa utanför och somnade. Slutligen vaknade han vid det han frös, hvarföre han gjorde några slag pa Mölndals gator. Han återvände derelter på morgonen till Palms bostai och nu slapp nan in, ty hustru Palm var redan uppe på morgonen och hade kokat kaffe. Han gaf nu hustru Palm sockret och kaffet. Derefter fick han tillatelse att lägga sig en stund, men gick åter vid femtiden då de ötriga begåfvo sig ut på siti arbete. — Hade du icke äfven någon tobak? frågade polismästaren, — Jo, på morgonen hittade jag utanför Rosengrens en halt stång tobak, svarade Bredberg, som på dvssa tjugofyra timmar tycktes ha öfverhopats med alla lyckans välsignelser. — Återstår nu endast, att du hittat en fläskskinka för att man skall ha prof på allt hvad som varit stulet, anmärkte polismästaren. Hr C. M. Andersson från Moludal, hvilken tagit reda på att Bredberg förmodligen varit den, som begått stölden, upplyste att kaflet omöjligt, såsom B. uppgilvit, kunnat ligga på landsvägen, emedan påsen, hvari det förvarats, var fullkomligt ren. Lika litet kunde sockret ha blifvit öfverkördt eller legat på vagen, emedan det hvarken var smutsigt eller uppblött. Arbetskarlen C. Palm intygade att påsen varit ren och således icke legat på landsvägen. Palm hade sjelf emottagit kaffet, men, då Bredberg sagt sig vara uie för att samla lump, bade Palm bedt honom behålla kaffet, emedan det nog skulle gå åt. Lumpsamlarne bruka nemligen betala lumpen med kaffe. Palm hade tyckt att förbållandet var misstänkt. Han hade fått en tobaksstång af Bredberg, men denna var slut. Åklagaren upplyste, att Bredberg aftonen förut hvarken egde pengar eller tobak; men B. pästod, att ban på Lördagen köpt två stänger i en bod. Han hade emellertid, såsom det upplystes, i Galgkrogarne bedt om tobak. Palms hustru, Viktoria, berättade, att de på Måndags afton kl. !310 hört en knackning, men att de icko visste om detta var Bredberg, Då han sedan mellan kl. 3 och 4 blifvit hos dem insläppt, var han i strumplästen, och bad sedermera att få låna ett par skor al henne. Detta förhållarde förklarade B. sålunda, att medan han på trappan låg i sömnens armar, hade han tappat sina trätolflor och sedermera ej varit i stånd att åter hitta dem. Viktoria Palm berättade vidare, att B., då han inkommit, lemnat henne ew ljus och bedt henne tända det. Detta ljus var liknande dem, som blifvit hr Pilo frånstulna. På polismästarens fråga, hvarest han fått detsamma, svarade han, att han — hittat det ett stycke från kaffet och sockret på vägen. Han hade glömt att förut tala om det. — Det var ora lyckligt arrangeradt: kaffe, socker och ljus till att sortara det vid, anmärkte polismåstaren. — Ja, det var det. Hustru Palm berättade vidare, att han lemnat henne en kaka hritt socker och ett stycke kokadt hvitt socker (äfven sådant hade blifvit stulet från hr Pilo). Då hon likväl misstänkte att Bredberg begått någon stold, envisades hon med att få se hvad som var i säcken, men detta tilläts icke af B. Hon bad honom då att få litet mera socker, hvarpå B. svarade: Ja, om det finna, samt upptog ur säcken yttorligare ett stycke kaksocker. Bredberg förnekade mycket ifrigt, att ha tagit sockret ur säcken, utan det hade legat inviradt i densamma, påstod han. Hustru Palm tillade, att hon upplyftat den hemlighetsfulia säcken på en kista, och hade hon då med säkerhet käant att densamma innehöll kaksveker. Bredberg försäkrade deremot, att i säcken, så vidt ban visste, blott funnits brödstycken och bon. Det upplystes vidare, att B. följande dag köpt bränvin m. m. Tillfrågad hvad han fått penningar härtill, hade ban sin gamla förklaringsgrund till hands. Han hade hittat 50 öre, men deana gång i fickan at en väst, som han fått af sin bror. Der hade summan legat sordold. för att sedan på denna lyckana dag gladt öfverraska bonom. Under förhöret satte B. dessutom ihop en hel del andra historier, hvilka det dock skalle bli för långt att bär omnämna. Målet uppsköte på åtta dagar. Från Hufvudstaden, Enkedrottningen gaf i Onsdags supå, som hevistades af konungen och dronningen har.