i 2 2 H ö Rättegangsoch Polissaker. Yollskammaren. ö Fortsatt undersökning ang. det öfverväld som qvällen d. 9 Jan, begicks mot arrendatorn Andersson. på Margreteberg hollls i gär. Som man erinrar sig har för stöld straffade, för pestran tilltalade Donatus Hakansson Rask varit misstänkt för att ha vegått ölverväldet. Han hade nemligen för det första blifvit igenkänd al Andersson sjelf, som dervid ropat: Kare Håkansson, skona lifvet. För det andra hade torparen Petter Hansson sett då öfvervåldet egde rum, och dervid iakttagit att bofven haft alldeles samma växt och utseende som Håkansson, hvilken likhet blef alldeles fullständig då Donatus ikläddes sina egna kläder, Till gårdagens undersökning hade tvenne personer blifvit kallade, arrendatorn N. C. Hörlind och drängen Lars Carlsson. Deu förre hade dagen efter öfverväldet besökt Audersson, som då var så illa medtagen att han icke kunde tala. Ev gång förut hade han blifvit inbjuden på kaffe till Hakanssons svåger, som då omamnt att han blifvit uppsagd till flyttning af Andersson. Sedan mannen utgått hade bang hustru, Häkaussons syster, yitrat era vrede osver uppsägningen och sagt att Andersson skall eller borde ha ein mat — ett uttryck hvarmed i Göteborgs pöbelspråk lärer förstås ett kok stryk. Drängen Lars Carlsson hade kort före öfvervåldets begåendo talat med Donatus IIäkansson, som dervid yttrat: Om jag nu som förr vore på mina rätta höjder, skulle. ta mig dj—un, Andersson få sig en blod:g panna. Man finner häraf, dels att IIakansson verkligen haft för afsigt att ötverfalla Andersson och dels att han änuu i dag anser sina skurkstreck som någonting hjeltemodigt och utmärkt, hvarigenom han höjt sig öiver hvardagsmenniskorna. Håkansson förklarade sig icke kunna erinra sig att han fällt ett sådant uttryck som det af Lars Carlsson upprepade. Han gjorde för öfrigt anmärkning mot det sätt hvarpå torparen Petter Hanssons vittuesmål blifvit i protokollet för förra undersökningen atergifvet. För att åter höra Petter Hansson äfvensom för iukallande af flera vittnen, bl. a. hustru A., som, i likhet med hennes i förra referatet omnämnda pigor, varit mycket bekant med Håkansson, uppskots målet på 14 dugar. Natien till d. 12 d:s begicks i handl. C. G. Pilos på Emiliedal salubod ett inbrott, vid hvilket eillsalle tillgreps 130 sbalp. kaffe, 60 skålp. kaksocker, 140 skålp. salt fläsk och en del tobak, samt dessutom tvenne skjostor och tvenne lintyg, som voro uppnangda till torkning. Vid inbrottet hade tjufvarne vå den dö:r, som från gården ledde till bodrummet, med ett centrumsborr borrat tvenne hål för att komma at regeln, hvilken de sedermera med en tillspetsad sextumsspik skjutit ifrån. De hade vid borrningen ådagalagt så noga kännedom at sorhallandena, att de blott behöft anbringa tvenue hål för att hitta på regeln, Orsaken hvarföre man antager att tjulvarne verit flera åu en är den, att öfver baljan, i hvilken fläsket låg, var, för att skydda detta mot råttor, ställd en kista, vägande 8 eller 9 lispand och för hvars neåflyttande ovikorligen behöfdes tvonne personers medverkan. Då det syntes gisvet, att en person, hommastadd med lokalen, begått brottet, föllo hr Pilos misstankar på en person vid namn Fredrik Alex. Bredberg, som från början af sistl. Dec. till några dagar in i Januari varit som arbetsbiträde i boden. Hr Pilo fick underrättelse om att Bredberg skulle begifvit sig ull Mölndal och lät derföre underrätta derstäde om stölden. Hos arbetskarlen Carl Palm erhöll man nu underrättelse om, att Bredberg tidigt på morgonen d. 12 d:s infunnit sig hos Palm och gifvit dennes hust:u ett halft skålp. kaffe och ett d:o skålp. socker. Sockret igenkändes af hr P:lo såsom sin tillhörighet, liksom hr Pilo med säkerhet igenkände påsarne, i hvilka dessa varor varit förvarade, såsom stulna ur hans bod. — Bredberg blef med anledning häraf häktad. Vid forho et igår i poliskammaren uppgaf Bredberg, att han vore son af aflidne kapellpredikanten