Göteborgsposten – 15 februari 1867, sida 1

E656E6E626665655151ttt8 det är visserligen sannt, att general Wrede mera än någon annan bidragit till konstruktionen af denna gevärsmodell, men då han ej varit ensam derom, utan flera andra deri jemväl deltagit, bör väl ej med skäl modellen ensamt efter honom uppkallas, lika litet som han ensam torde böra uppbära klandret för dess brister. Då denna modell antogs, funnos 1 Europa endast två länder, hvilka för sina gevär antagit kammarladdningsprincipen, och dessa voro Preussen och vårt broderland Norge. Intetdera af dessa hade likväl varit i tillfälle att på allvar pröfva dess ändamålsenlighet, ty det ringa antal tändnålsgevär, sem Preussen använde i 1848 och 49 års danska krig, kunde ej åstadkomma tillräckliga bevis derför. Under sådana förhållanden synes antagandet af en gevärsmodell med mynningsladdning i intet afseende böra läggas vår krigsstyrelse till last och detta så mycket hellre, som 1860 års gevär ej allenast i teoretiskt hänseende, utan äfven såsom målskjutningsgevär, är ötverlägset de flesta andra gevärsmodeller. Under pågående tillverkning af dessa gevär, och sedan dylika utlemnats såväl till frivilliga skarpskytteföreningar som till regementen och kårer, höjdes rop mot deras krigsduglighet, hufvudsakligen med anledning at svårigheten att utan rengöring ladda dem efter ett visst antal skott. Anmärkas bör dock, att beskaffenheten at det hos oss begagnade krut dertill i ej ringa grad bidrager genom den alk för stora mängd smuts, som vid skottets aflossande qvarlemnas i pipan; och bör man hoppas det äfven i afseende på kruttillverkningen en reform till ett bättre snarligen förestår. Detta i flera hänseenden så utmärkta gevärs olämplighet till krigsbruk blef således allt mer och mer tydligt dock är det, denna varning oaktadt, beklagligen ej sista gången en gevärsmodell antagits utan tillräckliga prof. Till följe af så väl den erfarenhet, som här i landet vunnits, som den, hvilken hemtades från det då pågående amerikanska kriget, började emellertid ideen om nödvändigheten af bakladdningsprincipens tillämpning på handgevär att vinna allt större terräng och vår regering skyndade framför alla andra i Europa att anställa försök med de få modeller, som då ännu funnos att tillgå, och hvilka vi vilja påmiana oss uppgingo till endast 5 å 6 st. Besynnerligt nog kom, efter hvad vi ha fullt skäl att förmoda, det kammarladdningsgevär, hvilket antagits vid svenska flottan och som är af norsk modell, med at nuvarande öfversten vid skärgårdsartilleriet A. G. R. von Feilitzen vidtagna förbättringar, ej ens i fråga till täfling. Om det å ena sidan måste erkännas, att detta gevär är betydligt dyrare att tillverka än den sedermera antagna modellen samt att grundade anmärkningar i ett eller annat asseonde mot detsamma kunna göras, måste man å andra sidan medgitva, att detta gevär blifvit grundligt pröfvadt så väl i norska armöen som inom svenska flottan samt att det i allmänhet är betydligt öfverlägset det kam marladdningsgevär, hvilket, inventeradt af rustmästaren Hagström, antogs på sommaren 1864. Detta gevär lemnade nemligen, oaktadt anställda försök, långt ifrån så tillfredsställande resultater, att de kunde berättiga till modellens antagande, och mot detsamma saknades icke varnande röster bland sakkunniga män, hvilka yrkade på anställandet af ytterligare försök. Det är dessa kammarladdningsgevär at 1864 års modell, som sedan nyssnämnda år tillverkas vid rikets båda faktorier och ej såsom från olika håll uppgifvits s. k. Wredeska gevär, med hvilka de hafva likhet endast i afseende på pipans kaliber och reffling, några mindre vigtiga delar act förtiga. Vid kro