Göteborgsposten – 14 februari 1867, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Från Stockholn. Eu Ålurad bordet Sist Fredag ankom til hufvudstaden en hemmansbrunare Andersson frår Kulla socken af Stockholms län. På afronen nämnde dag sammanträffade han a Jerntorget med en för honom okänd karl, hvlken heft förtroligt vände sig til Andersson och berättade, at: han från en slägting på andet emotragit ert bref med begäran att utlösa et parti densamma tillhöriga kläder, som voro pantsatta å assistansen och hwilka kläder nästföljande dag skullc a auktion försäljas, derest icke han nu kunde anskaffa 03 rdr rut, att dermed inlösa dem. IIYAn föreslog derför Andersson att på nå ra timmar låna hocom nämnda summa, på hvilken han, A., skulle förtjena 69 proc., och skulle A. tillika få behålla kläderna som säkerhet. Enfalden från langdet funderade på sakom en annan person, närmare bekant med rlen, och förespeglade A hvilken lysande lär han kunde göra, hvarefter bonden bestämde sig art aå in på förslaget, Den förstnämnde, som ä öld straffade C i Wollin och dennes vän I. skräddarcarbetaren L. ic Jonsson jemte A. gingo nn till pantiånarev Tiliqvists kontor å Baggenszatan, ler kläderna framtogos, sju rockar, ett par byxor och syutom till partiet höranda tre silfverur. Bonden lomn ge nu vd han hade, 50 rår, för att partict icke skulle försäljas och begaf sig jemt 1sina vänner, för att skala hvad som fattades i summan, Sedan A. under vägen på åtskilliga krogar lått röna bevis på vännernas stfrihet och vålvilja, återvände de till vantlanaren Tillqvist, der A. nu lemnade sina 203 rdr, men begärde försigtigtvis att till säkerhet för depositionen af penningarne sa ett qvitto, som också lemnades, churu det ej var försedt med underskrift och cj upptog persedlarnes antal. Härefter följdes de at till deu person, som skulle lemna Wallin penningar. då A. skulle få sina penningar åter jemte de utlofvade 60 proc. derå Wallin skildes nu från de andra och, sedan de väntat förgäfves en god stund på gutav. skulle Jonsson taga reda på den försvunue, men sedan J vandrat med bonden gata upp och gata ned, öfvergaf också han den lurade bonden, för hvilken ingen annan utväg fanns, än arr på polisvaktkontoret anmäla sin dväpliga affär. Wallin och Joosson voro i Måndags will poliskammaren uppkallade, der de nekade till Auderssons angifvelser och menade, att han velat köpa kläderna, Som såväl W. som J. äro för allmänheten vadliga och dessutom sakna bostad och laga sysselsättning, blefvo de i häkte inmanade. — Bonden, bedrölvad öfver den dåliga marknaden, återvände hem med föga förhoppning om att återfå sina penningar, hvilka skälmarne redan delat sig emellan En olycklig rock. En l4:årig gosse stod i Mandags inför rådhusrättens 3:dje afdelning derför att han från ft. d. kipten S Ixverhielm stulit en ytterrock, peuvingar till belopp af 50 rdr och en nyckel. Rocken hade gossen pantsatt genom en broder. Kapten S. yrkade hvarken ansvar på gossen, eller på brodern sör biträdet, ej heller på pantlänaren. Domstolen uppdrog åt gossens moder att i hemmet gifva honom aga med ris. Kapten Siltverhielm hade återfått rocken och haft den på sig till rådhusrätten. När han kom ut i sormaket fann han den icke der. Han letade i en annan afdeluing, der han varit, men fann den icke heller der, och vaktmästarne, som beredvilligt hjelpte honom att leta, funno den ingenstädes, och kapten Silfvarhielm måste på utan den en gång ätersunua, men nu anyo förlorade ytterrocken. QO uu———