det. Att Shad har mycket långa fingrar är bekant, men man säger att det var för tungt för honom att lyfta. — Jag vill gitva en vacker belöning åt den som återställde det orördt. — Ville ni verkligen det? frågade tjulskylten hastigt, som om dessa ljud voro musik i hans öron. — Femtio guincer. — Femtio guincer! yttrade mannen lika förvånad som polisinspektorn blifvit den afton då han nämnde de tusen punden. — Femtio guinter och inga frågor, förutsatt att det blir aterställdt till mig före morgondagens afton. Derefter torde ett annat anbud komma att göras, och frågor mycket skarpa framställas. — För f-n! det är värdt att tänka på! utropade mannen. Jag känner en karl, eller kanske två, som har gjort litet affärer med andras egendom, och jag skall — jag skall — jag skall fråga dem. Om jag fir höra något om lådan, skall ni ha den på dessa vilkor. Men det blir ju kontanta pengar? — Kontanta penningar! på mitt ord som gentleman. De femtio guindgerna skola betalas och inga frågor göras. Jag tänker att ni får höra talas om skrinet bland edra vanner. Töga brydde sig Ben Beecher Junior, ty det var han, om den sista ömtåliga insinuationen. lin gyllene syn hade visat sig för honom, och af den var han upptagen. Men dessa båda personer som på ett så besynnerligt sätt sammanträffat skulle ej skiljas åt utan att bli bemärkta.