Ben Beecher erbjöd sig att göra mr Lydney en genare vig genom skogen till Sailoris Rost in den han hade ämnat gå. Då man nått slutet af skogen, skulle Ben Beecher gå tillbaka igen då mr Lydney hejdade honom för att säga ett ord innan de skiljdes åt. — Ni skall ej narra mig? — Jag skall ej narra er om skrinet blir funnet. Men hör på, sir, tillade mannen efter en minuts eftanke, kan ni ej möta mig här i skogen? Jag skulle ej vilja att man såge mig gå efter er till Sailors Rest. Nu hände det att i detta ögonblick skulle ingen mindre person än lord Dane passera förbi. Skogvaktaren Cattleys bostad var belägen åt detta håll; hans tillfriskande efter den misshandling han ustått hade gått helt långsamt, och lord Dane i sin godhet, hade tagit en omväg, sedan han lemnat Tiffle, för att personligen fråga huru mannen befann sig. Han stannade ett par minuter hos honom och var nu på hemvägen då han hörde ljudet at röster. Igenkännande den ena för att vara mr Ben Beccheris kom lord Dane helt naturligt att tänka på smygskyttarne, som vid denna tid förorsakade houom stort bryderi. Följande ögonblickets ingifvelse, stannade han bland träden lika ljudlöst som mr Beecher sjelf skulle ha gjort och granskade de samtalande personerna. Ja, helt säkert var det mr Beecher med bössa i hander; den andre kunde lord Dane ej se, men var öfvertygad om att det var antingen Drake eller Ben Nicholson. Han böll tillbaka sin andedrägt, ty den ene började tala.