Göteborgsposten – 12 februari 1867, sida 3

med flera af de mest framstående ungerska politici, såsom man antager, rörande den nya ministeren. Följande ungerska ministerlista oflontliggöres: grefve Andrassy, ministerpresident; baron Somsich, inrikesminister; baron Eötvös, kultusminister; Lonyay, finansminister; grefve Mirko, åkerbruksminister; baron Wenkheim, minister för försvarsväsendet; Gorove, handelsminister. I afseende på ministerkrisen i Österrike tycks man ännu icke hafva kommit till något definitivt beslut. Betecknande för oppositionen är, att det tyska författningspartiet nu börjat motsätta sig Beusts plan om, att endast meddela riksdagen utjemnandet med Ungern såsom ett fulländadt faktum. Februarilagens anhängare ville icke erkänna någon oktrojering och begära derför tillfälle att uttala sitt fria samtycke ang. arrangementet med Ungern, hvarigenom detta, menar man, först får laglighetens prägel. Sedan tyskarne i Österrike nu ingenting kunna förmå öfver Ungern, begära de åtminstone att få råda öfver slaverna. Låtom oss då ändtligen, utropar en af detta partis organer, afstå från all godhjertad gemytlighet i politiska ting! Låtom oss börja med att känna vår egen betydelse! Vår fordran är, att den blifvande regeringen skall tilldela oss tyskar den politiska rollen på denna sidan Leitha, som tillkommer oss, och att hon en gång för alla af står från hvarje försök att vilja göra alla till pass! De slaviska stammarne skola helt säkert icke bli svaret skyldiga. Den allmänna meningen i Italien börjar bli otålig ofver den påfliga regeringens i Rom visade oböjlighet mot den italienska regeringens bemödanden att åstadkomma en försoning. Man börjar högt ropa om, att regeringen bör för sin egen heders skull åter. kalla sin gesandt från Rom.