Göteborgsposten – 11 februari 1867, sida 2

stapplade upp. Tiflle kom ut från en vrå nära arbetsrummet och kastade en förstulen blick efter Maria. — Skulle just ingenting ha emot att ruska om den. der unga missen! Jag skulle lära henne att bry sig om sin Wilfred och hans svält. Mylady maste underrättas om denna intrig. Häraf kan man sluta till att Tiffle på något mystiskt sätt hört hvad som tilldragit sig i mr Lesters arbetsrum. Under tiden gick mr Lydney äter till polisstationen och fann inspektör Bent väntande på honom; liksom förut bjöds han en stol innanför barrieren under gasbrännaren, men fördes icke till någon mera enskild plats. De hade tidigt tändt gasen denna afton på stationen. Inspektören stod i skuggan, i en rådlös ställning stödd mot pulpeten och lyssnade, likgiltigt, såsom det syntes, till hvad mr Lydney sade. I sjelfva verket följde han dock ytterst uppmärksamt hvad denne yttrade. — Är det meningen att ni vill anklaga lord Dane för att ha stulit skrinet? frågade inspektören. — Jag anklagar honom icke, då jag icke eger tillräckliga bevis, blef det djerfva svaret. Att lord Dane tagit bort skrinet på kärran, är odisputabelt, att det kommit fram till slottet synes lika omöjligt att förneka, och äfven, enligt min åsigt, att det blef dit infördt. Hvar är då skrinet? Lord Dane återlemnar dåt icke; han antingen icke kan eller icke vill det — ett af de två; och det enda som återstår mig, hvarigenom jag kan få rätt, är att låta undersöka slottet at polisen. — Men besinna, hvilken skymf det skulle vara för