Göteborgsposten – 11 februari 1867, sida 2

lord Dane, yttrade mr Bent. Ni måste erinra er att han är pär af Storbritannien, lordlöjtnant i grefskapet, en man af högt anseende. — Högt anseende! afbröt den unge gentlemannen. — Ja, högt, mycket anseende. Har ni något att säga emot honom? — Ja, ifall han tagit mitt skrin. — Nog, yttrade inspektören vresigt. Innan vi kunna lyssna till en sådan beskyllning — om ni tänker på att göra den — måste vi veta, hvem det är som gör den. — Hvad skillnad gör väl det vid saken. — Det gör en stor skillnad, var det betecknande svaret. Skulle hvilken okänd, simpel person som helst komma till oss med något klagomål mot lord Dane, skulle vi visa honom på dörren för hans djerfhet; men om ett dylikt klagomål framfördes af en gentleman med samhällsställning och ansoende skulle det ega en viss vigt. Finner ni nu skillnaden? En dylik skillnad kunde mr Lydney icke annat än finna. — Jag är gentleman, om ni behöfver denna försäkran, och eger samhällsställning. — Kan ni bevisa det? — Ni har mitt ord derpå. Inspektören log på ett sätt som förtretade mr Lydney, men han fortfor lugnt: — Det är ett ord som ännu aldrig blifvit betvifladt. — Måhända, sir, men ett ord betyder icke mycket i