Göteborgsposten – 9 februari 1867, sida 1

NN 00 ES SLåmmaålt OCH UJYUU ÖttCT å411 sköna i sofvande skogen, den något tungrodda titel, som hr Hedberg åsatt Octave Feuilleta La belle au bois dormant. Styeket behandlar en af dagens f. d. brännande frågor: arbetets ära i jemnbredd med bördens och rikedomens, och har för sitt törträffliga sspråk rönt bitall, oaktadt plananläggningen i slensauma åtminstone icke fallit vår hutvudstads kritici särdeles i smaken. Hr Elfforss, hvars sällskap till största delen lärer utgöras af för vår publik gamla bekanta, har på sin repertoar en mängd storar stycken, hvilka månhända skola utöfva en för Mindre Teatern tarlig dragningskraft på åtminstone Söndagsspubliken. Bland dessa stycken befinna sig såsdana erkandt framstående som Bröllopet på Ulfåsa, Sheridan, Montjoye m. fl. Den betänkliga brist på offentliga musikaliska förströelser, som nu i nälrmare 2:ne (månader varit rådande härstädes, kan innan kort på ett tillfredsställande sätt anses afhul(pen, i det nemligen deysedan förlidet år så fördelaktigt bekanta Sosrdes modernes nilsta Mändag kl. halt 8 e. m. åter taga sin början. Af skäl, hvilka vi icke anse tillhöra offentligheten, komma de icke att fortsättas i Nya Teaterns foyer, utan istället i Bloms stora sal. Vi äro öfvertygade om, att dessa musikaliska ullställningar fortfarande skola komma att bibehålla sig i allmänhetens gunst. Musei Industrioch Konstlotteris sisla dragning försiggår nästa Fredag och Lördag, d. 15 och 16 d:s. Den utställning at de till en stor del dyrbara och smakfulla vinster som utfalla vid denna dragning, hvilken en längre ud varit öppnad å Museum, har icke kunnat förfela att slå an, hvadan vi antaga, att ganska många denna gång skola söka att frosta lyckan; huru många den kommer att gynna, det blir en annan sak. Bort med den gamla surdegen!, tänkte en at stadens hrr bagare, menande det förargliga s. k. påbrödet, en vacker dag och lät så en budkafvel gå ut till sina medbröder och medsystrar, att de skulle sammanträffa i Bloms hotell. Ett, om icke flera dylika möten höllos, ämnet diskuterades, och innan kort lästes bannlysningsbullan öfver det olycksaliga påbrödet i stadens tida gat Dermed trodde man saken vara aigjokd, och allmänheten, som var sysselsatt med begrundandet af det märkliga faktum, att, oaktadt påbrödet försvunnit, samtliga brödsorter likväl bibehöllo sina sedvanliga dimensioner, höll nästan på att, godmodig som alltid, smälta äfven denna minskning i edet dagliga brödet, då på en en gång ett nytt uppslag i saken inträffade. En af stadens mest sysselsatta bagerifirmor, hvars egare äfven satt silt namn under den famösa bullan, men förmodligen dervid tänkt som biskop Brask i lifstiden, kungjorde plötsligen, att den ,,af förekommen anledning ville ilergå till det gamla igen. Detta väckte en allmän jäsning, som sträckte sig ända till Redbergslid, hvarifrån sistl. Tisdag en behörigen kryddad pepparnöt slungades mot sagde annonsör. IIvad följden at detta bröduppror månde blifva, kunna vi icke förutse; båda annonsörerna ha emellertid fått ett godt tillfälle att låta allmänheten få klart för sig, att den ene är fullt lika så bak-slug som den andre. Vid en begrafning någonstädes inträffade nyligen, att samtlige begrafningsgästerna under liktalet helt förbluffade kommo att betrakta hvarandra, då tjenstförrättande presten helt oförhappandes i talet omnämnde, att den aflidne som ungkarl genomvandrat denna jordiska semmerdalen. Man kunde i deras blickar läsa ungefär följande: Hvad vill det här säga? börsriskade vi oss icke nyss med rohnskt vin, mumsade vi icke i oss begrafningskontekt i sorgehuset i närvaro af en djupt sörjande enka, sågo vi icke tydligt både förlofningsoch vigvelringarne på hennes finger och veta vi icke för resten, att hon i öfver 20 år varit hans trogna följeslagarinna genom lifvet Att atbryta liktalet gick emellertid naturligtvis ej an och sålunda fick den aflidne helt otörmoladt nedstiga i vigd jord som Pebersvend. I Men efter jordfästningens slut skred man till förklaringar. Kyrkoherden åberopade kyrkoboken, den aflidnes vinner tjugoårig bekantskap med dennes husliga förhållanden. Man börjude bläddra i den famösa bok, hvari den trogne församlingsherden är pligtig att i korta, ; men talande data anteckna de vigtigaste momenterna i hans fårs vandring mellan vaggan och grasven, men hej, der stod icke ett lota om någon vigselakt. Lyckligtvis kunde en-!! kan med flera ännu lefvande vitinen till den5 samma skyrka, att hon verkligen blifvit vigd)! med sin nu aflidne make, hvarigenom den för; Y sumlige, för länge sedan jemväl aflidne herdens bock icke kom att åstadkomma någon större!s Å oreda. N h kiksdags-Kaleidoskop. Ä å VII.