Göteborgsposten – 8 februari 1867, sida 2

att skrinet ej fanns ibland dem. Hvem vet om han ej tagit bort det ur kärran sjelf och nu ställt till allt detta för att vilseleda polisen? — Just den rätte att fordra en husvisitation i Dane Castle, mylord! — Förrän han kommer att verkställa den vill jag se honom hiingd, yttrade lord Dane högdraget. Mr Bent nickade bifall till hvad mylord behagat säga. — Men, atertog lord Dane, jag vill visst icke lägga något band på polisen. Om ni, Bent, vill för er egen tillfredsställelse gå igenom hvarje rum och undersöka hvarenda vinkel och vrå i slottet, så har ni frihet dertill. Bruff skall ledsaga er, eller ock kan ni gå ensam, hvilketdera ni vill. Här är ett litet kontor, tillade han, pekande på den öppna dörren i väggen. Börja med det. — Nej, mylord, jag tänker ej göra det. Såvida det ej skulle vara för mylords egen tillfredsställelse, tillade Bent i det en tanke föll honom in. Mylord tviflar väl ej på någon af tjenstefolket? frågade han i låg ton. Nere på stationen trodde man att det måste vara hvad amerikanaren syftade på. — Nej, jag misstänker ej mina tjenare, svarade lord Dane kallt. Men ni gör bäst i att undersöka slottet, slutade han, det skall sätta saken på det klara. Tillfölje häraf gjorde polisinspertor Bent en rund genom slottet och undersökte noga hvartenda rum, men fann ej något spar af det förlorade skrinet. Lord Danes sätt hade förändrats då polisofficern åter förenade sig med honom, och han visade en kall högdragenhet.