Göteborgsposten – 8 februari 1867, sida 1

—— -—— AQATtW——— om att den jord, som vid Pustervikskanalens blifvande utvidgning kommer att uppgrärvas, skulle uppläggas och fördelas å de beslutade långgatorna i Masthugget, på de delar som befunne sig inom det s. k. Möllerska plantaget. — Hr Berger föreslog att fullm. af drätselkammaren skulle infordra utlåtande, huruvida med afseende på gatornas dränering och fullständiga utläggning eller af någon annan anledning hinder skulle kunna möta mot jordens uppläggande å desamma. — Detta förslag antogs. Drätselkammaren hade gjort anmälan derom att börsvaktmästaren J. M. Westergren aflidit. I enlighet med hvad förut vid besättande al vaktmästaretjensten vid rådstugan beslutats, öfverlemnades till drätselkammaren att besätta platsen på tre månaders uppsägning med man eller qvinna. På kommunalstämma i Örgryte församling hade, med anledning af det bedröfliga tillstånd som råder inom de alltmera bebyggda Landalabergen såvål i sanitärt som andra hänseenden, beslutats att man skulle söka åvägabringa denna stadsdels förening med Göteborg. Som emellertid en sådan förening utan tvitvel skulle möta svårigheter och i alla händelser fordra lång tid för att verkställas, hade kommunalnämnden inom samma församling ull Kgs Bfhde framställt om vidtagande at sådane mått och steg, att de hutvudsakligaste olägenheterna som under nuvarande förhållanden förorsakades af Landalabergens bebyggande skulle kunna afhjelpas. Till dessa olägenheter hörde hufvudsakligast, att husen uppbygdes utan ringaste plan, alt inga gator eller vägar anlades, hvadan vid uppkommande eldsvåda ingen spruta skulle kunna nalkas brandstället och således en törfärlig olycka uppstå, i synnerhet som de fattiga innevånarne ej hade råd att brandförsäkra sin egendom, — och slutligen att renhållningsväsendet derstädes år ytterst förkastligt. Tillväxten af befolkningen skulle dessutom säkert öka sig högst betydligt under de närmaste åren. — Denna framställning hade at Kgs Bfhde blifvit i vanlig ordning remitterad till Magistraven och deritrån till stadsfullmäktige för erhållande af utlåtande. Då ärendet i går företogs yrkade hr Philipsson att följande utlåtande skulle af stadsfullmäktige i ämnet afgifvas: att, då, enlist hvad Nämnden uti sin ifrägavarande unsökning yttrat, den af Örgryte församling ifrågasatta förening med Göteborgs stad icke larer åtminstone inom kortare tid kunna avägabringas, men de af Nämnden foreslagna åtgärder beträffande de s. k. Landalabergen äro af beskaffenhet att oförtöfvadt böra vidtagas, Stadsfullm:e, som i ärendets nuvarande skick icke anse sig kunna meddela något yttrande beträflande nämnde förening, för hvilket ändamål närmare utredning erfordras, emellertid på det lifligaste förorda bifall till Nämndens framställning i asscende å berörda åtgärder. lr Berger, som derefter begärde ordet, framhöll, att detta utgjorde första försöket af ett bland de kringliggande samhällena att insripe i våra förhållanden, Sådant hade med andra större städer skett törut, och tal. framdrog såsom exempel Kristiania. Då denna stad ordnat sina förhållanden, hade de närmast liggande kommunerna öppnat en asyl för sjelfsvåldet, och sålunda hade i samhällets grannskap uppväxt en mängd skadliga svampar. Detta onda måsten j afhjelpa, eljest sker er sjelfva skada!, har det sedermera hetat, och så heter det nu här. Kristiania har af dessa förhållanden lidit mycket ondt. Hvad nu beträffade Örgryte, så ligger denna kommun oss så nära, att om man nu också införlifvade Landalabergen med staden, så skulle man ha skäl att frukta det någon ny olägenhet af samma slag skulle uppstå närmast utanför detta territorium, och om det icke skedde der, kunde det komma att ske inom någon annan