Göteborgsposten – 7 februari 1867, sida 2

— Hvad kan då ha blifvit af det? Ni misstänker väl ej någon af tjenarne att ha lagt beslag på det? tillade mr Lester hastigt. Brufs är en genomhederlig, en mycket aktningsvärd person; han var hofmästare åt den aflidne lord Dane äfven. — Jag misstänker ej tjenarne. Efter allt hvad jag kunnat inhemta har ingen af dem utom Bruff varit nära sakerna. Det var ett olyckligt medgifvande af mr Lydney och beröfvade hans begäran hvarje sken af giltighet i den magistratspersons ögon, inför hvilken han stod. — Hvem misstänker ni då? frågade mr Lester, fixerande den unge mannen. Säkerligen ej lord Dane? — Det är en fråga, mr Lester, som jag ej är fullt beredd på att besvara. Jag tror att skrinet är i Dane Castle, antingen det nu är doldt någonstädes der utan att men vet derom, eller det med afsigt undandöljes, och derföre begär jag tillstånd att få anställa visitatien i slottet. — Jag kan ej bevilja er ett sådant tillstånd, svarade mr Lester. Jag är ledsen att nödgas vägra det; men — oafsedt alla andra konsiderationer — så tror jag verkligen att hvarken lagen eller omständigheterna skulle kunna rättfårdiga det. Allt bevis ni har på att skrinet blifvit inburet i slottet är Shads vittnesbörd, och blott på hans ord lär man väl knappt kunna våga att tillfoga lord Dane en sådan förolämpning som en husvisitation. Dessutom är jag ej säker på att lord Dane i egenskap af lord-lieutnant ej har makt att annullera en sådan order. Ni skall ej kunna