Göteborgsposten – 7 februari 1867, sida 1

emellan dem. Mr Lester förmodade honom vara en gentleman; i annat fall skulle han ej tänkt på att bjuda honom till sig. Mellan klockan åtta och nio anlände William Lydney. Men då betjenten visade honom till förmaket, stannade hän och sade att han först och främst ville träffa mr Lester enskildt. Ian fördes derföre in i squirens studerkammare och denne gentleman kom emot honom. I — Det är ej någon särdeles passande timma för affäror och jag mäste bedja er ursäkta att jag intränger bit, anmärkte unge Lydney då de skakade händer. Ni bekläder, tror jag, fredsdomareembetet i grefskapet ? Mr Lester nickade. — Da har jag en begäran att framställa som — som kanhända skall öfverraska er; men jag hoppas ickedestomindre att ni skall bifalla den. Jag önskar att ni lemnar mig ett tillständsbevis att anställa visitation i Dane Castle. Hade man begärt att få anställa visitation i hans eget hus, skulle mr Lester ej blifvit mera öfverraskad. För några ögonblick stod han blott och stirrade på den unge mann.n. — Anställa visitation i Dane Castle! upprepade han. Unga Lydney ingick i förklaring. Förlusten af skrinet var redan bekant för mr Lester, som den var för hela Danesheld, ty innevånarne på danna plats hade äfven denna gång visat sin stora benägenhet för sqvaller. — Lita på, mr Lester, att skrinet är i Dane Castle och der med afsigt hålles gömdt.