Göteborgsposten – 6 februari 1867, sida 3

Fran Utlandet. Vi omnämnde i går Greklands rustningar och dess modiga uppträdande gentemot Turkict. Eftersom den grekiska regeringen uppträder på detta sätt, har man allt skål att antaga, att det steg, som Porten i slutet af förra året gjorde hos Greklands skyddsmakter, för att förmå dem till en inblandning, icke ledt till något resultat. England och Frankrike skola visserligen hafva tagit sig anledning at det turkiska cirkuläret att ånyo tillråda den grekiska regeringen att intaga en neutral hållning; men det är äfven kändt, att Ryssland icke velat uppfylla Turkiets anmodan. Det är i hvarje fall säkert, att de tre makterna icke gå med jemna steg i Orienten, och det bar då vid detta tilltälle upprepats, hvad man på sista tiden varit vittne till, neml. att en vädjan till en grupp af stormakterna icke kan förebygga förvecklingar, emedan ett gemensamt uppträdande är en omöjlighet. Grekland har England och Frankrike emot sig, men det har Ryssland på sin sida, och i tillit till det ryska biståndet bryr det sig icke om vestmakternas råd. I det den grekiske krigsministern hänvisar till ett törestående allmänt uppror i Turkiet, samtidigt med det han begär att få hären tillökad, antyder han, att Grekland tänker inblanda sig i kampen, och hans försäkran om, att regeringen önskar tred, tager sig högst besynnerligt ut. Endast häri ligger en utmaning till Turkiet; men denna utmaning har som bekant sör längesedan gjorts igenom Greklands understödjande af kampen på Kreta. Det är således både möjligt och sannolikt, att ett krig mellan Grekland och Turkiet är oundvikligt, och på grund at de stora intressen, som stå på spel, blir det i alla fall högst tvifvelaktigt, om ett sådant krig kan lokaliseras. Konung Georg och hans ministrar tyckas helt och hållet kasta sig i Rysslands armar; de ryska organerna förkunna i högstämda ordalag, att han skall hemta sig en brud i Petersburg, och hans ankomst till denna stad skall helt säkert gifva ny näring åt agitationen i det omatliga riket. I Frankrike väcker den grekiska rogeringens hållning stor harm, och det är derför sannolikt, att konung Georg icke vill under sin förostaende utikesresa upelålla sig i Frankrike längre tid än som behörves, för att säga god dag och farväl. I Paris har det surskildt gjort ett dåligt intryck, att kabinettet i Athen skickar genoral Kalergis i en utomordentlig beskickning till Washington, emedan man häri ser ett direkt försök alt indraga Förenta Staterna i den orientaliska trågan. Rysslands hela hållning antyder också, utt det ej känner sig isoleradt, och den ifver, hvarmed de ministeriela tidningarne i Berlin antaga sig dess sak och skildra Turkiets ställning såsom alldeles förtviflad, ger anledning att förmoda, att Petersburgerkabinettet icke är inskränkt till att söka bistånd utantör Europa. Alla dessa omständigheter kunna framkalla den föreställning, att Turkiet och Grekland ondast äro framskjutna poster för audra makter, hvilka stå bakom dem. Betecknande för förhållandena är, att i Frankrike upprepade gånger det rykte varit utbredt, att en amerikansk flotta inlupit i Medelhafvet, hvilket rykte nu bekräftas äfven från Konstantinopel. Qvädersfoglarne draga sig bort mot Levanten till en början i skepnaden af observationseskadrar. Den franska Medelhafsflottan har afgätt tll Syriens kuster och skall tillökas med en division pansrade kanonbåtar, som redan lemnat Toulon, för att sluta sig till flottan. En del af den engelska Medelhafsflottan ligger redan tillreds på Alexandrias redd. Berättelserna från Serbien äro på intet sält lugnande. Det säges, alt Porten vill minska garnisonen i Belgrad, mon icke draga den fullständigt; och med denna eftergift