Göteborgsposten – 6 februari 1867, sida 2

straxt innan ni nu sista gången anlände. Hvad nyckein beträffar, så har den ej varit ur min ficka, utom då jag öppnade dörren för er och miss Dune. Salunda, sir, äfven om vi forutsätta att mylord haft för afsigt att taga bort detta skrin, sasom ni tyckes misstänka, skulle han omdjligen haft tid hvarken att göra det sjelf eller låta andra göra det. Min öfvertygelse är att skrinet aldrig kommit till slottet. Jag skulle ej sagt så inycket, sir, om dot ej rarit för att ni trott mylord om att ha bortskaffat skrinet, hvilket han aldrig kan ha gjort. — I alla händelser tror jag ej att det är ni som gjort sdet, Bruft, var det svar mr Lydney med ett behagligt smaHecude gat under det han lät ett tu ist syldmyat nedfalla i mannens hand. — Ni är verkligen alltför god, sir. Jag— hollah, ni unga dagdritvare! Hvad gör ni här? I De sista orden voro adresserade till en gosse som srankade af och an i närheten at slottsporten. Det var Shad. Mr Lydnev vände sig hastigt om och tyckte sig aldrig ha sett ett så besynnerligt exemplar af det uppväxande menniskoslägtet. I — Hade skrinet varit lätt, skulle jag ha trott dender I bytingen om att ha stulit det från kirran, anmärkte Brull. Ian måste ha smugit sig efter kärran då den kördes hit från stranden, ty jag såg honom stå straxt bredvid då karlarne togo sakerna ur densamma, Ett skrin af denna tyngd kan han naturligtvis ej ha tagit. Mr Lydncy gick fram till Shad och lade sin hand på hans skuldra.