AAÄAI. Undorsökning på Dane castle. Emellertid följde Bruff älventyraren eller entlemannen, hvilketdera han nu var, ut ur slottet. H ämästaren kände sig temligen nedslagen och kunde ej tilla . mr Lydney att gå utan att försöka en ursäkt. — Jag hoppas, sir, att ni ej tillskrifver er förlust något fel eller slarf å min sida? — Det gör jag icke, var svaret. Men ni madte medge att detta försvinnande är högst besynner rligt. — Jag kan ej förklara det på något sitt, sir. — Lord Dane lemnade ju nyckeln till er omedelbart efter sakernas inbärande i rummet? — Det gjorde han, sir. Sedan karlarne burit in sakorna, följde jag dem till porten och såg dem köra bort) med den toma kärran. Jag vände derefter tillbaka genom korridoren till rummet, och der stod mylord utanför dörren och väntade på mig. Han tillslöt dörren så att jag såg det, gat mig nyckeln och befallde mig att ej tillåta någon få inträda. Han gick derefter ut och kom tillbaka