Göteborgsposten – 5 februari 1867, sida 2

Hofmästaren giorde så och do båda gentlemännen inträdde dit tillsammans. — Rylord mäste finna att skrinet ej är här, sade mr Lydney pekande på sakerna der de lågo kringspridda på sollfvet Lord Dane blickade på dem med forskande och nyfikna blickar. Då han fann utom allt tvifvel att skrinet verkligen var borta, säg han brydd ut och tycktes bli vid dåligt lynne. Han gick till dörren och ropade på Bruff, hrilken skyndsamt kom in. — Hvem har ni vågat släppa in i detta rum? frågade lord Dane. Denne gentlemans skrin måste ha blifvit borttaget. — Jag förklarar inför Gud, mylord, att ej en själ varit inne här, utom gentlemannen sjelf och miss Dane, svarade den olycklige Bruff, förvirrad öfver att misstankarne tycktes på detta oväntade sätt vända sig mot honom. Nyckeln har aldrig varit ur min ficka. Skrinet kan omöjligen ha blifvit inburet i detta rum. — Till hvilket annat rum har det blifvit fördt? frågade mr Lydney lugnt lord Dane. — Jag försäkrar er på mitt hedersord, att hvarenda artikel som togs ur kärran blef förd till detta rum och ej till något annat, var dennes högtidliga svar, och tillochmed mr Lydney måste erkänna att det lät som om det varit fullkomligt sannt. Karlarne kunde ej komma in i något annat och gjorde det ej heller. — Jag kan bestyrka detta, sir, afbröt Bruff, vändande sitt hederliga ansigte mot främlingen. Sakerna fördes rakt