Göteborgsposten – 4 februari 1867, sida 2

skeppsvraket lågo kringspridda bär och der på stengolfvet. Med en bugning släppte mr Lydney miss Danes arm och tog bvar och en af de bergade artiklarne i skärskaudande. Ett uttryck af missräkning och harm spred sig örver hans ansigte. — Mitt skrin är ej här, utropade han. I Det var en möjlighet som hvarken miss Dane eller Braff väntat sig, och den senare kände kenhända en viss ättnad häraf. Det lackerade skrinet tanns helt visst ej oland de saker som lågo der. Mr Lydney vände sig till nofmästaren. j — Kvart har det blifvit buret? frågade han, och hans röst, ehuru fullkomligt lugn, hade i ljudet någonting beI fallande som ej förfelade att göra intryck på Brufk. ö — om det ej är här, sir, har det ej blifvit fördt till slottet, var hofmästarons svar. Sakerna buros från kärran rakt till detta rum, och jag kan gifva er mitt ord på att ingen varit nära dem sedan. I — Hit till slottet blef det säkert fördt invände mr Lydney. Om ni såg sakerna tagas ur kärran, såg ni äfven skrinet. I — Ett lackeradt skrin, säger ni sir, sade Bruff, i det han tänkte efter. Jag minnes mig ej hafva sett det. Jag gaf verkligen ej akt på hvar och en af sakerna, ehuru jag kan inty3a att de alla fördes till detta rum. — Då har det borttagits sedermera, var mr Lydneys svar. Bruff skakade på hufvudet.