Göteborgsposten – 4 februari 1867, sida 2

— Ja, miss, svarade Bruff, ty miss Dane, ehuru boende i slottet såsom dess värdiuna ville ej til ua att man tilltalade henne med någon annan användning än miss. Det skulle låtit henue synas gammal. ; — Är denne gentlemaus skrin här? — Jag förmodar det, miss, ifall det far as i kärran bland do öfriga sakerna. Do blefvo alla ins uta i dödsrummet. — Det är ytterst nödvändigt att jag får tillbaka detta skrin, miss Dane, inföll mr LydneyLord Dane skulle säkert ej ligga hinder i vägen för dess åters ällande till mig, om han vore hemma? — Naturligtvis ej, sir; svarade miss Dane med värma. Bruff, det kan ej vara orätt gjordt af er att I -mna denne gentleman tillbaka hvad som tillhör honom. — Uplords befallning var att sakerna ej finge röras under hvad förevänning som helst, miss, invär le Bruff. — Ja, jag kan förstå det. Så länge inga egare anmälde sig till dem, önskade han helt natv ligt att de skulle ligga här i säkert förvur. Men denn gentleman anmäler sig som egare till detia skrin och ön kar utt det atlemnas till honom. Ni måste lemna honom det, Druff. — Ej på mitt eget onsvar, miss, svarade hofmästaren. Om ni ger mig befallning att göra det, blir saken naturligtvis förärdrad. — Min Gud! Bruff. hvad ni är ledsam med er noggrannhet! utropade miss Dane. Det är ju klart att mylord då han tog sakerna i besittning, andast afsåg egarnes