Göteborgsposten – 4 februari 1867, sida 1

ligt det är att jag kan göra något som strider mot lord Danes befallning. — Åro sakerna i siottet? — Visserligen äro de det, 5 xlord har låtit föra dem till dödsrummet för att de skola vara i säker han gaf mig nyckeln och förbjöd mig att luta någon ju tillträde dit. — Dödsrummet! upprepade mr Lyducy. — Jag ber er om törlatelse, si; torr i verlden kal lades detta rum för dilsrummet, och af gammal vana kallar jag det så, e — Vet m, att ni torde förorsaka mig skada om ni vägrar att utlemua detta skria? fortror ir Lydney. — Jag är ledsen att höra er s iiga uru det n unnet ej är angenämt. ed oersuttlig Om det dan deune miskyl lic ken jag ej far visa berodde på min vilja, skulle ni ha det r nut; men det är en mylord, hvars tje olydnad. IIen sårlaj son få tillträde till detta rum, under hvad ivreväaning som helst. Mr Lester kunde ej bestrida rättigheten af resonnemanget och insug huru onyttigt det skulle vara att vidare påyrka denna sak, — Finnes det någon annan som har rätt att befalla i detta slott, till hvilken jag kan vända mig? frugade han. — Miss Dano är i Slottet t, sir, mylords syster; men beträffande hennes myndighet — ni kan trålla henne, om ni behagar, sir. Mr Lydney gjorde en rörelse med handen till svar som rörer mina heter mot jag är och hyvi Öd mig att aula a