Göteborgsposten – 1 februari 1867, sida 1

nich erinrade, att, då Allmänna hypoteksbanken stiftades, Sveriges kredit i utlandet var, till största delen till töljd af dessa enskilda hypoteksföreningars utomlands upptagna län, ganska ringa och bad kammaren inägkomma, att denna kredit efter hypoteksbankens inrättande blifvit förbättrad. Förslagets försvare, ibland hvilka, utom motionären, äfven voro hrr W. allenberg, frih. J. Schwerin och Weern, ansågo de ensk. hypoteksföreningarna böra ega rätt, lika så väl som den Allm. hypoteksbanken, att förskaffa sig penningar, der de kunna få dem för bästa pris. Särskildt omnämnde hr Wern, att hypoteksbankens rättighet att ensam hos utländingen upplåna penningar mot säkerhet af jordegendom måste anses strida mot stadgandet i 60 paragralen regeringsformen. I andra kammaren hafva i förgår egentligen två frågor at större vigt varit föremål för diskussion. Den ena rörde utrikesdepartementets budget, i hvilken frih. Liljencrantz uti en i Tisdags väckt motion föresla git en mängd inskränkningar, genom dels indragning af tjenster, dels minskning i ministerposterna vid utländska hofven m. m. Denna motion hade gitvit hr Hierta anledning att göra en interpellation til! utrikesstatsministern, som också i förgår befann sig på sin plats i kammaren. II. exc. ingick i en utförlig utredning af hithörande förhållanden. Han ansåg det ännu omöjligt att inskränka tjensternas antal inom departementet, liksom han förklarade nödvändigt att bibehålla ministrarne vid de hof, der sådane na äro anställda, i anseende till den större lättheten för dem att genom sin höga ställning få reda på en mängd törbållanden, politiska eller kommersiella, hvilka blitva dolda för tjenstemän af lägre rang. Emot h. exc. uppträdde så väl motionären sjelf som br Hedlund, hvilka begge yrkade på de af den förre föreslagna reduktionerna. Den förre sökte visa, att det utan svårighet skulle låta sig göra att indraga eller med andra förena vissa tjenster inom departementets expedition. Han förordade äfven besparingar i åtskilliga andra af utrikesdepartementets budgetsposter och framhöll särskildt det behafliga i att få något slags kontroll örver anslaget till hemliga fonder, så framt det icke vore ovilkorligen nödvändigt att hemlighålla de ändamål, hvartill dessa medel användas. IIan ansåg äfven att åtskilliga ministerposter kunde indragas. Så föreslog han t. ex. att vår minister i Paris äfven skulle kunna representera vår regering i Brussel och Haag, äfvensom att vi endast skulle hafva en charge dalfaires i Madrid, gemensam för Spanien och Portugal. Med honom instämde hr Hedlund, som särskildt täste sig vid att de drygt aflönade ministrarne osta nog icke gjorde landet den nytta, som de borde. De försummade t. ex. att vederlägga osanna rykten om våra handelsoch kreditförhållanden, hvilka man otta fick se i utländska tidningar. De stodo visserligen i nära beröring med de högre kretsarne, men satte sig icke derför i tilltälle att få kännedom om det lands ställning, der de voro anställa. Tal. erinrade derjemte om att det numera icke är såsom fordom ensamt kabinetten som bestämma ett lands politik, utan dertill kommit folkviljan, som i detta afseende ofta gör sig fullt ut lika gällande. Denna diskussion blef, säger Nya Dagl. Alleh., emellertid icke så intressant, som man hade väntat, och detta af den anledning, att statsministern för utrikes-ärendena icke med ett enda ord meddelade något om användandet af de till hans departement anslagna hemliga fonder. Att tå upplysning i denna sak var dock ändamålet med hr Hiertas interpellation, och älven i förgår anhöll frih. Liljen crantz särskildt, aft h. exc. måtte yttra sig ötver denna punkt. Uppmaningen följdes dock icke. Den andra frågan, som väcke något lifligare intresse, rörde en i Tisdags framlagd motion om en ny undersökning at Nordvestra stambanans sträckning. Med atseende på denuna . Sga ÖOttraga gir flera talara derihland hrr