Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 2

— Bgarne af detta lackerade skrin ha anmält sig, sade mr Lydney. Lord Dane har ej ringaste rättighet att blanda sig i den saken. Huru kunde pi tillåta det, Mitchel? — Om ni ej vore en främling här, sir, skulle ni ej fråga huru man kunde tillåta lord Dane att göra som han behagar, svarade kustvakten. Han är herre öfver Danesheld och öfver alla som bo der. Jag hade ej mera makt att hålla ert skrin qvar än jag har makt att hindra detta haf att stiga vid flodtiden. — Nonsens, sade mr Lydney som tycktes vara mycket uppretad. Lord Dane kan ej tillåtas spela herre öfver hela verlden. — Men jag försäkrar er att det ej var mitt fel, svarade Mitchel. Han kom händelsevis till stranden och fick se sakerna, aflägsnade sig och återkom straxt derefter med mjölnarens toma kärra, som jag förmodar att han mötte, och skickade bort alltsammans i denna kärra. Har tycktes slagen af förvåning vid åsynen af ert skrin, sir jag förmodar att han tyckte att korset derpå såg uuder ligt ut. — Mitchel, jag säger er att vi ej skulle tillåtit ens lord Dane att röra vid mitt skrin, sade mr Lydney lugnt Jag lemnade det på god tro i er vård; på god tro, för står ni? I — Jag är mera ledsen häröfver än ni kan vara, sir och jag önskar att lord Dane aldrig hade kommit att gå dennväg, svarade den stackars Mitchel. Men naturligtvis skall