Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 2

stycke frän stranden, och lord Dane skyndade efter dem, lemnande Mitchel stum och orörlig, en bild af förvåning. Lord Danes förfarande gillade han ej i ringaste mån, hvarken å sina egna eller mr Lydneys vägnar. I trots af lordens försäkran antog han det ej för alldeles gifvet att ej följderna skulle drabba honom, och han var säker om att mr Lydney skulle bli förargad. XX. På ett oförklarligt sätt försvunnet! Mr Lydney kom straxt derefter, Ravensbird med honom och en man med en handkärra följde dem. Den förre såg sig omkring. — Hvar äro sakerna — hvar är skrinet? utropade han blickande åt alla håll. Mitchel, hvar har ni gjort af skrinet? — Jag vet ej, svarade Mitchel handfallen. Jag har ej hört det, men lord Dane kom och skickade bort det, och de öfriga sakerna med. — Sändt bort det! hvart? frågade mr Lydney. — Till slottet, sir. Han sade att han var lord här på stället och egde rätt att göra anspråk på allt som togs från vraket. Han ämnade ej begagna sig af den rättigheten, men sakerna måste föras till slottet för att vara i större säkerhet tills egarne anmälde sig — hvilket naturligtvis är högst osannolikt att de komma att göra. Men kanhända han menade deras vänner.