Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 2

han lemna det tillbaka, så snart ni gör anspråk derpå, sir. — Det är ej alldeles säkert, inföll Ravensbird som under tystnad lyssnat till samtalet. — Hvarföre det? frågade Mitchel. i — Lord Dane är temiigen svår att ha att göra med då han får i sitt hufvud att man kommer hans rättigheter för nära, var Ravensbirds svar. Jag tror det ej blir lätt för er att förmå honom utlemna skrinet, sir, tillade han vänd åt mr Lydney. Ni måste gå försigtigt till väga. Med en egendomlig knyck på hufvudet och med en krökning på läppen som gaf hans ansigte ett utseende, hvilket fullkomligt rättfärdigade wmr Minns åsigt att det låg något högdraget deri, vandrade William Lydney bort i riktning åt slottet. Mannen med skottkärran följde på hans befallning med. Ravensbird vände tillbaka till sitt eget hem. H Sedan han ett ögonblick ringt på, öppnades porten af hofmästaren, Bruff. som fortfarande var i lord Danes tjenst. — Jag önskar träffa lord Dane. — Mylord är utgången, sir. — Man underrättade mig om att han nyss återvändt, hem för att hålla vakt öfver något gods som bergats från skeypsvraket. Släpp mig in, om ni behagar.