Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 1

— —— ALWsj— — ren å gatan är rengjord, ja, underligt att omtala, ätven trottoarerna å bron ha blifvit upphuggna och reusopade, men huru se väl sammanbindningsbanorna dem emellan ut? Den, som i förgår och igår nödgats flera gånger dagligen passera sådana ställen, har nogsamt af sina genomvåta extremiteter fått surt erfara, huru det står till med den allmänna renhållningen i rikets andra stad. Och huru ser det väl ut på en at stadens mest trafikerade allmänna platser, Gustaf Adolfs torg? Den som anländt till slutet af någon at de gator, hvilka utmynna dit, har säkerligen ofrivilligt studsat tillbaka vid åsynen af den smutsfärgade pöl at i upplösningstillstånd varande mådd, hvari det vackra torget i hast blifvit rvandlad. Om detta varit fallet med skapelsens herrar,, hvilka, om de icke varit försedda med höga Sjöstöflor eller åtminstone bottsorer, säkerligen tvekat innan de begilvit sg ut på djupet, huru skola väl då de Stackara fruntimmer eller heklagansvärda små barn kännt sig till mods. hvilka varit nödsakade att passera torget: Öfverallt samma elände, ingen utsigt till räddning, ty att kunna pr trottoar komma från t. ex. Rådhushörnet till Börstrappan är ju ogörligt. Visserligen kaa man, med förbiseende at ett litet iskallt gyttjebad vid öfveriarten från kommendanthushörnet till Hypoteksföreningens hus komma så långt som wll Högvakten, men der står, om icke precis en engel. åtminstone en artillerist med ett bart huggande svärd och bakom de vördnadsbjudande kanonerna får ingen, den dor icke hatver kronans kläder på, passera. Härom är naturligtvis ingenting att säga; gällande författningar bjuda så, och de böra allud respekteras. Men olyckan vill att framför Högvakten, som för närvarande har en slående likhet med en under vatten satt fästning, ett litet Mantua i sitt slag, befinner sig dels vattensjoar, dels höga anöbarrikader. Det återstår dersore blott att vada tvärs öfver torget. Må man icke töreprå oss att vi färglägga för bjert, det står hvar och en fritt att på ort och ställe ötvertyga sig om den bedröfliga sanningen, hvilken för öfrigt ingalunda saknar motstycken annorstädes i staden. Frågas nu huruvida ej, då entreprenören för renhållningen tillfölje at sitt kontrakt eller andra orsaker icke kan åläggas, eller af materiella skäl icke kan i tid medhinna densamma, det borde tillhöra den myndighet som i främsta rummet har ait tillse att gator, vägar och allmänna platser inom stadens område äro fullt wafikabla, att med en obetydlig uppoffring gå allmänbetens billiga anspråk tillmötes? Genom anskaffandet at en snöplog en utgill på c:a 30 rdr), som dagligen hbanade väg på gator och torg, skulle klagomål, sådana som de otvan anförda, törebyggas. Dagslegan tior en häst bör icke bli synnerligt stor och på sysslolöst arbetsmanskap är vid denna tid på året, tyvärr, ingen brist. Önskligt vore om hvad ni nu anfört, hvilket vi äro förvissade om delas af den stora allmänheten, icke måtio ohördt förklinga, ty törhållandet som det nu är, är icke blott olidligt i sig sjelft, utan rent at skandalöst för on stad med så ringa territorial utsträckning, men så stora pekuniera resurser som GöteJOrg. -Nytt fartyg. Skeppsbyggeriet i Oskarshnamn har under senare åren bedrifvits med mycken liflighet, och hafva de nybyggda fartygen vunnit anseende för utmärkt soliditet och ändamålsenlig konstruktion. Det i alla atseenden mest utmärkta bland der byggda fartyg är dock utan tvifvel det, som Lördagen uen 19 dennes gick af stapeln på ett af dervarande vart. Detta fartyg, som för grosshandlaren C. J. Björcks (handelsfirman Björck Engström) här i Göteborg räkning blifvit bygdt al skeppsbyggmästaren C. Thoren i Oscarshamn, hvilken det utan tvifvel skall tillskynda mycken och välförtjent heder, har en längd å dåck af 183 sot och en drigtighet af nära 100 svåra läster och skall tacklas till tregattskepp. Det är till större delen bygdt at ek med utmärkt omsorg och soliditet samt ——— ASEAS — ilken skrinet kan transporteras till Sailors