Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 1

gonen har det blifvit funnet; det stär der bakom er, mylord. Lord Dane vände sig om och hade skrinet midt framför sig. Han stod och betraktade det. Att någonting på detta skrin tilldrog sig hans up;märksamhet var klart för Mitchel, ty han stod såsom fastspikad på samma ställe, När han omsider rörde sig, var det för att gå rundtomkring skrinet, försöka att lyfta det, försöka att rubba det: kortligen, han sug på det som ett nyfiket barn ser på en ny leksak och som om han skulle varit särdeles road af att hugga det i stycken och se hvad som fanns inom detsamma. -Hvem säger ni det tillhör, Mitchel? Dender unge amerikanaren, mylord, som togs upp och fördes i land af lifräddningsbåten. Nylord måste ha sett honom omkring denna plats. En ståtlig, vacker karl är han, och angenäm att tala vid. Jag menar mr Lydney. — Lydney — Lydney? Ack ja, nu minnes jag mannen, anmärkte lord Dane. Lydney! upprepade han för sig sjelf. Det namnet tror jag mig ej ha hört förr. Och han gör anspråk på detta skrin eller hur, Mitchel? — Ja, mylord. Det är det enda han varit orolig för. Bokstäfverna äro ej initialerna till hans eget namn, fortfor Mitchel, som märkte huru noga pären granskade skrinet och förmodade att han gjorde sina reflektioner just öfver denna omständighet. Jag anmärkte en gång för honom att de ej gjorde det, och han svarade mig skrattande att han ej sagt att de skulle vara initialerna till hans namn. Han har gått bort för att skicka hit en ga