Göteborgsposten – 30 januari 1867, sida 1

Riksdagen. För sörhandlingarne vid kamrarnes sam mantråden i Mändags meddela yi ef:er Nya Dagl. Alleh. följande redogörelse: I första kammaren behandlades endast bordlagda k. propositioner. Den om anslag till statens jernvägsbygynader gal anlndning till en diskussion, son öppnades af frih, Adam Raab, som onskade mera sparsamhet vid anläggningen af jernvägarna och att man hellre matte inskränka anslaget till Nordvestra stambanan än upplåna medel dertill. Frih. Sprengtporten ville ej att medlen skulle tagas utifrån, utan föreslog deras anskaffande genom eu subskriptionslån inom landet. Detta rönte motstånd från hr Schartau, som ansåg, att det ej ginge an att draga så mycket penningar ur allmänna rörelsen och att upptagande af ett utländskt lån vore en oundviklig olycka för att kunna fullborda banan, hvilket vore nödvändigt. Grefve H. Hamilton ville, att, om ett utländskt lån blefve nödvändigt, hela det för banans fullbordande behofliga beloppet då måtte på en gång upptagas, men önskade helst, att behållningen al trafikinkomsterna måtte användas till fullbordande af Nordvestra banan och framtida fortsättande af de öfriga. Ett inhemskt lån i dessa tider voro blott en chimere. Hr Wern fäste uppmärksamheten på det orimliga i att åtskilliga statens vork utlånade penningar mot 4!(2 Procent under det att staten upplånade mot 9 proc. Frih. af Ugglas ville att trafikmedlen skulle ställas till K. M:ts disposition för att användas till Jernvagsbyggnaderna och likaledes de medel, som möjligen för öfrigt kunde finnas tillgängliga. Önskade, att ej något utländskt lån måtte behöfva upptagas, men om så blefve nödigt, borde det upptagas på en gång till fulibordunde af Nordvestra och alla de återstående stadsbanorna, hvarjemte upplåningen borde öfverlemuas åt regeringen. Ur Wallenberg ville äfven undvika lån och användande af trafikmedlen. Grefve Mörner förordade subskriptionslån inom landet, hvilket upplaningssätt ej skulle skada jordbrukaren. Statsrådet Lagerstråle förfäktad att man iakttagit all möjlig sparsamhet vid lornvagsanlaggningarna. I fråga om den k. propositionen om vapenskalten ansågo frih. Adam Raab, hrr Schartau och Tornerhjelm, frih. Sprengtporten och grefve Mörner, att medlen borde anskaffas genom indirckt beskattning, hvaremot regeringens förslag att anlita både den indirekta och direkta beskatuniuge försvarades af statsrådet Lagercrantz. Hrr Wallenberg och Weern gåfvo den direkta beskatitningen öreträdet. Beviäffande den k. propositionen om tillökning af bränvinskillverknings-afgåften ansåg frih Sprengiporten, att denna tillökuing skulle komma att verka tryckande på producenten af sjelfva råämnet, d. v. s. jordbrukaren, och att det vore lampligare att öka utekänkningsalgiften och låta denna tillökning ingå direkt till staten. Statsrådet Lagere antz betviflade, att i sådant fall den nuvarande kontrolien å utskänkningen skulle blifva tillräcklig, och försvarade för öfrigt regeringens förslag. Hr Schartau ansåg tillverkningen redan vara för hårdt beskattad, men att, om en tillökning nödvändigt måste ske, bränvinstillverkningen då borde få ske under alla tider af året och tillverkaren erhålla all möjlig lättund vid skatens erläggande. Hr Casparsson uppträdde mot utskänkningsafgiftens höjande, hvilket blott skulle uppnuntra lonkrögeriat. Andra kammaren har förenat sig om ett i första sammaren förut fattadt beslut om utseende at en almanskonferens, dock så att närmare bestämmelser mm densammas verksamhet skola uppgöras af det enkilda utskott, som blifvit tillsatt för utarbetande af rbetsordniug. Val af konferensens ledamöter är utatt till Onsdagen. Det af första kammaren redan antagna förslaget m tillsättande al ett särskildt utskott för behanalinen al alla frågor rörande forsvarsverket och dess omrganisering antogs äfven af andra kammaren efter n diskussion om huruvida de framkomna reorganiationsförslagen borde hänföras till sä.skildt eller tillälligt utskott, Hr Björck sökte vindicera stalsutskolets rätt att behandla här föreliggande frågor så snart eri äfven begärdes något slags anslag. Tal. ansåg et n mligen vädligt att draga sådana frågor, som örde anslag, från statsutskottet, hvilket ensam: vore ullkomligt i stånd att känna hvilka tillgångar funes till deras betäckande. Ett särskildt utskott vore eremot icke alltid så noga med att öfverskrida beutliga tillgångar. Haremot uppträdde hufvudsaklien hrr Staaff och Hedlund. Dessa talare kunde ke inse det vådliga i att öfverlemna behandlingen s frågor, som stå i samband med något slags anslag, II särskilda utskott. Man borde tvärtom genast adga såsom grundsats att, sådana vidlyftiga orga