d:s. Införlifningen motiveras sålunda: Slesvig och Holstein förenas med Preussen i enlighet med wienertreden, i enlighet med den öfverlåtelse som Österriko i Pragerireden gjort at sina rättigheter till Prenssens krona och i enlighet med folkrättslige tordrag. Åt Slesvigholsteinarne lotvas att de skola bli lika berättigade med preussarne och att deras berättigade egendomligheter skola bli skonade. En samtidigt ut ärdad ko gl. proklame tion citerar toljande ord at Fredrik Wiuhelm III: Hvad Preussen förvärfvat, har det vunnit åt Tyskland, och prisar i högstämda toaer innevånarnes karakterssasthet. Konungen ser häri en borgen för, att slesvigholsteinarne nu, då de blifvit befriade från det trämmande ok, som de lange med ovilja burit, skola ansluta sig till honom och Preussen med samma fasthet. Konungen lofvar, att han skall på det kraitigaste understödja handeln, universitetet och den högre utvecklingen i allmänhet taget. Proklamatioren, som var aslattad på både tyska och danska, har öfverallt emottagits med köld och likgiltighet. I Kiel hissades ej ens en enda flagga. Ett ironiskt streck härvid är, att samtidigt till Berlin ankommit en slesvigholsteinsk adress med 2,298 underskrifter, i hvilken uttalas tack till de deputerade som röstat mot Slesvigs intörlifvande i Preussen. Den officiella preussiska tidningen offentliggör hertigdömenas budget, hvilken dock först skall antagas af landtdagen. Såväl inkomsterna som utgifterna halva anslagits till 19,178,259 mark. Af utgifterna gå 5,212,350 mark till militären. Preussiska parlamentet skall definitivt sammanträda d. 24 Februari. På samma gång Preussen tager Nordslesvig i besittning oaktadt Pragerfreden, förkunnar Bismarcks tidning, att ingenting hindrar de sydtyska staternas införlifning i Preussen. Preussen är redo att sluka de sydtyska staterna i hvad ogonblick som helst, och om de vilja tillträda den s. k. författningen för det s. k. nordtyska förbundet, skola båda dörrarne bli öppnade för dem. Det går med iltågsfart i Preussen; den nye baierske premierministern, turst Hohenlohe, var annu d. 19 d:s långt urån att ana, att sakerna redan uppnått ett sådant stadium. I denne ministers tal heter det neml.: Å dec jag således nu, mina herrar, erkänner ett forbund, som omfattar hela Tyskland, såsom målet för Baierns politik, kan jag likväl icke blunda för den omständigheten, att ett sådauv mål icke kan i detta ögonblick och omedelbart uppnås. Preussen föranleddes vid Pragerfredens afslutande att inskränka sig till bildandet af ett inskränktare förbundsförhållande norr om Main, och det har genom undertecknandet af fredsfördraget erkänt denna begränsning såeom för sög bindande. J kunnen beklaga att så förhåller sig, men j kunnen ej bestrida de konseqvenser, som härtill ankuyta sig; ty häraf töljer, att Preussen måste tillbakavisa hvarje försök, som de sydtyska staterna skulle kunna göra om att inträda i det nordtyska förbundet. Vidare töljer häraf, att (baierska) regeringen icke kan försöka att inleda underhandlingar om Baierns örening med det nordtyska förbundet. Det är med afseende på detta yttrande, som den bismarckska ridningen pastär, att åsigten om Preussens och Tysklands åtskiljande genom Mainlinien är ett hjernspöke; om de sydtyska staterna till förmån för en närmare förbindelse med Nordtyskland frivilligt vilja afstå från en del af sin suveränitet, är det ingenting i Pragerfredens art. IV, som hindrar detta. Vi skulle vilja veta, heter det vidare, enligt hvilken paragraf i folkrätten det skuile kunna förmenas någon stat i en Äsjelfständig, international ställning att genom ett fritt beslut uppgilva detta sitt oberoende till förmån för en annan, kanske närgränsande stat, eveutuelt att alldeles uppgå i denna stat. Om t. ex. folket och regeringen i Danmark ville förena sig med Sverige till en skandinavisk makt, hvilken främmande makt skulle då förhindra dem deri? Yttrandet är pikant nog. Bladet fortsätter: Då den baierske mimstern tillsvidare endast anser en militärkonvention mellan Baiern och Nordtvskland för befallande nöd