emot underlät aldrig att hänvisa på, huru mycket fördelaktigare det skulle vara att skicka flera olika ministrar till lagstiftande kåren, lor alt der försvara sina departementer. än alt genom en oansvarig stats och talministe: emo sin egen önskan äter skapa värdigheten al en parlamentarisk konseljpresident, hvars ställning är egnad att tränga den kejserliga personligt netlen alltmer och mer i bakgrunden. Till denna oupphörliga bearbetning at kejsaren kom dennes egat misshumör öfver den mer och framträdande motspänstigheten, isynverbet mom den orleanistiska pressen, gentemot hvilken ullochmed den administrativa godtyckligbetens system med dess apparater i varningar och undertryckningar visade sig så overksam. Först och iramst uppväckte mrikesministern Napoleons synnerliga misshag, eme ar dec ej var obekuut, att br de Lavalet säval som br Fould i tysthet stodo i tördund med sina gamla orleanistiska vänner, för att under vissa omständigheter göra sig möjliga älven inom detta läger. Då skedde, au polispretekten blef kallad ull Tufllerierna, tor att der få i uppdrag att tör örvervakande at de nämnda båda kabinettsmedlemmarne inrätta ett särskilt polisolvervakningssystem och tro gånger i veckan kl. 6 om morgonen algitva berättelser om hvad som passerat. Hr de Lavasette ansägs i pressaker alltför mild, och då han på alla uppmaningar alt vara strängare ewadse aberopaue sig på ansvarigheten inför sitt samvete, bler kejsaren slutligen otålig och sade, att pressens åtverflyttarde till korrektionsdomstolurnes värjo skulle vara vida verksammare, omedan man då ej mera skulle ha att göra med den större eller mindre ömtåligheten i en ministers samvete, utan med blott energiska verkställaro af de skrisna Jagarnos ordalydelse. Lavalettes motståndare, hvilka, tör att undergrätva inflytandet af hans vänners råd och framhålla hans umbärlignet, samtidigt föreslagit adresseus afskaffando och ersättande genom petitionsrätt tör andra kammaren, adopterade äfvenledes Napoleon III:s ide, för att begagna den till sin fördel. I sjelfva verket ville de ej genomdrihva annat, än hvad Thiersparuet, de 45 hade fordrat under förra sessionen. Kouner, som då var en förbittrad motståndare till dessa, skulle, menade de, omöjligan nu kunna göra en trontforändrig. Wuiewski hade efter flera samtal med sin gamse vän Thiers redan till hands en hel lista öfver det blifvande kabinettet, hvilken kunde vara säker om understöd af denne oppositionsman. Främst på ministerlistan stodo namnen Olivier och Buffet, och under trenne dagar höllo dessa nerrar, hvilka älven upptagit Drouyn de Lhuys i sin kombination, slagwningen redan tör vunnen. Då emellertid de gamla ministrarne fingo kunskap om hvad som försiggick bak deras rygg, vände de plötsligt fram sin liberala sida och förklarade sig med stort nöje beredsa art nu ätven deltaga i reformen. Isynnerhet sökte Ronher att åt sig rädda inrikesministeriet o tanga sin vän Luvaletts in i statsministeriet, hvilket skall inskränkas till samma befogenhet som före 1860 och endast hatva att sysselsätta sig med konstoch teaversaker. Mon ju ifrigare dessa herrar bemödat sig om att erhålla sina platser, ju mera de dolde sin harm öfver att se sig på detta sätt belönte och tillbakasatta för sina trogna tjenster, desto ifrigare hade Walewski och hans vänner bemödat, sig om, att ingifva kejsaren den ötvertygelsen, att för en ny inre politik äfven nya personer skulle vara af nöden. Sedan längre tid tillbaka hade den åsigten varit allmänt utbredd, att kejsaren skulle begagna första lägliga tillfälle, för att ändtligen kunna befria sig från hrr Randon och Fould, hvilket läuge varit hans afsigt, utan avt dertör oroa börsen. Nu hoppas man, att man der skall under den allmänna uppståndelsen fästa mindre vigt vid finansministerns afskedande. Detta är genesis till den kris, som Frankrikes regeringskretsar tör ögonblicket genomgå?. Enl. en annan korresp. skulle kejsarinnan, då Lavalette härdnackadt begärde sitt afsked, RR VN Al KR