Fran Utlandet. Stämningen i Paris synes vara lifligt upprörd med anledning af den nya systemförändringen. Dock har denna kommit så plötsligt, att de allmänna organerna ej synas riktigt hatva stadgat sitt omdöme i saken. Anmärkningsvärdt är dock, att Girardins tilning -Liberte och Journal des DCbarssamt Opinion Nationale finna sig nöjda med hvad som tillgjorts, en mening som ätven Avenir? omfattar, ehuru det önskar, att nya val måtte utskrifvas. Temps, som är försigtig, visar ett halft belåtet leende och halft allvarsam uppsyn, under det de klerikala tidningarne se mycket sötsura ut. De tyska tidningarne visa sig också sötsura och Köln. Zeit. kau ej neka sig nöjet att gifva Napoleon ett hugg, sägande: Det är de liberala ideerna, som Ludvig Napoleon, i likhet med hans store onkel, hatar och fruktar. Men deras makt är oemotståndlig. För att besvarja de faror, som hota bans dynasti, har han tillställt statsministern sitt bref. Det tyska bladet borde snarare rikta dessa ord till sin egen gode vän Bismarck, ty kommer Tyskland till konstitutionel frihet, så ej är det dennes fel. E mellertid ha naturligtvis de olika pariserkorrespondenterna brådt att tolka grunderna till och de händelser, som närmast föregått krisen. Huru mycket som häraf är sanning, är ej godt att säga. Då vi derför här anföra några utdrag ur ett par bret. aker det med full reservation. I ett bref skrifves det: Redan sedan längre tid tillbaka ha vissa tecken visat sig till att Napoleon III ej mera fullkomligt tror på sin nuvarande omgifning. Det uttryck om storviziren, som en gång fällts i kammaren i afseende på Rouher, hade ej ohördan förklingat och på senaste tiden upprepade gånger åter dykt upp i gestalten af en majordomus vid hofvet. Under dessa omständigheter, såvidt de augingo kejsarens stämning, sunno de uppmaningar minsta geböret, som prins Napoleon, gretve Walewski och tillochmed hertigen af Persigny ej tröttnade att alltjemt upprepa, i det de betonade nödvändigheten af att man utträdde ur det närvarande amfibietillståndet at ett halfkonstitutionelt statsskick. Porsigny uppställde särskildt alternativet af en återvändo till den rent absolutistiska ståndpunkten, sådan den var före Novemberdekreterna år 1860, eller af ett vidare tortskridande på de liberala reformernas bana, så till vida som de afsägo den konstitutionela regimen, presslagstiftningen och statsrådets sammansättning. Grefve Walewski der