ordentligt löjlig och beleade dansosen wed stormand bisall. För tobaksrokare. En xonstsvarfvare i Kopen bamn . P. Ferslew bar uppfunnit ett nytt slags ådubblpiphufvuden, om hvilka en förtjust nicotinplantan dyrkare i en dansk tidning utlåtor sig på följande sätt. Under de 50 ar som jag rökt tobak har jag försökt ar mänga slags piphufvuden, som alla skulle åstadkomma tobakens fullkomliga förbränving och göra röken dubbelt välemagande. utan att något af dem uppfyllde mina förvantningar så att jag nästan uppgifvit allt Öpptagonsin komma öfver ett sådant. Emellertid flek ar duck lust att göra ännu ett försök och köpte mig så ett af de Ferslowska piphufvudena. Till min förvåning och glädje taon Jag detta piphutvuds konstruktion sa enkel och ändamälseulig att jag ovilk rligeu kvin av länka på bietorien om Columous och ägge:. Då jag hade okt den första pipan af mitt nya dugbla pip ufvud fann jag förvånansvärdt litet aska qvar i detsa ama, att jag. under det jag rökte den påsta, 101djupede mig i följande statistiska betraktelser, en gruvdlig tobakerokare faller så lätt in i betraktelser vår han tatt 8ig en riktigt välsmakande pipa. alllea — jag uppstälde följande beraknirg: I fö hållande ull Danmarks folk måcgd och to! aksrökningens utbredning. isynnerhet på landet. kan man anslå rökarnes antal till c:a 200,000 och förbrukningen af roktobak till c:a 5 fd. arsigen st0 hvarje rokare summa 1,000. 000 6. ärligen. Vid rökandet i vanliga piphufvudea förblir umkring 70 af tobaken eller 5 proc. oforbrand, om hvilket hvarje rökare som håller sig med s. k. asklåda lätt kan öfvertyga sig. På detta sätt törspilldes vid rökandet ivanliga piphufvuden 5 proc. at I million 2. tobak eller 60,000 El, då deremut genom dubbla piphufvudena ingenting går forloradt och sålunda ett kapita! af 50,000 sv. rdr ärligen besparas Under det jag anställde dessa betraktelser amakade tobaken mig dubbelt god och jag tillåter mig derföre att framlägga dessa betraktelser till u granut Ölvervägande af alla todakerokate i allmänhet och de national-ekonomiska isynnorhet. — Detsamma skulle vi också vara trestade att göra om vi icke hado liksom ep dunkel aning om att hela den ujupsinniga beräkningen tufkommm iör att åvägabringa en vå arrangerad — pull för br Ferslevs duvbbla piphufvuden. u Det försvunna baruet. En borgare i Lyon mistade i Murs 1865 ett barn, en go:se vm e år som var alldeles försvunnen, utan att det var möjligt att komma bonom på spåren. I slutet af sistl. år återfanng ban i Picardie i det uslaste och mest utblottade tillstånd på landsvägen, der han rtiggde sig fram och derefter blef äterlörd till sin iamilj. Det olyckliga barnet hade af en piga hus föräldrarne, hvilken satt följa mod för att bese ett menageri blifvit såldt till menageri-egaren. som straxt derefter lemnado Lyon. Hau gömde barnet på bottnen af sin vagu, sick det genom hotelser om öotryk att bålla sig stilla, lät det icko fattas något, men vlog det hvarje gång det ville rymma ifrån honom, och då det fragado efter sina föräldrar svarade han, att do voro döda. Gossen trodde till slut detta och för att slippa ifrån de dagliga misshandlingarne, sökte han att göra sig nyttig i menageriet. Hans förnämsta sysselsättning der blef att passa på när ett af lejonen skulle fodras. Lejonet vände sig så småningom vid att se gossen och fattado slutligen verklig ullgitvenhet för bonom. hvilket det på ett eftertryckligt sätt en gång lade i dagen, då monageri-egaren gaf sig till att prygla honom utanför den bur, hvari det bessann sig. Da det hörde gossens jemmerrup, stack det nemligen ut sin tass mellan jernstangerna och gaf een harre ett så duktigt slag olver banden, att det afhögg hans ena tumme. Det började emellertid snart ati se brydsamt ut för menegeri-egaren, stim i Paris lemnade två andra barn som han bortröfvat vind för vag, och snart skiljde han sig äfven från den ifrågavurande gossen, -som han lät inackordera hos en bonde för kostpenningar, dem gossen sjelf hvar 14:de dag fick tixga sig till bos sin bödel. De befunno sig då i Champagne, men snart förasvaun menegeri-egaren derifrån och bonden, som började frukta för att få behälla barnet utao betalning, körde den olycklige gossen på porten. Han fick nu sörja för sig sjelf bäst han kunde och tiggde sig fram tull Picardie, hvarest mären en by fann bonom på landsvägen. Deune kom gonust att tänka på den af samiljen i Lyon utfärdade kungörelsen; de upplysningar barnet kunde gifva stärkte honom i hans förmodanatt den amma gällle just denna gossen, hvarpå ban genast skref till familjen derom. Då gosson slutligen återkom till hemmet kunde modren i första ögonblicket icke känna igen sin sen; hans runda hufvud med de ljusa, mjuka lockarne hade blifvit aflangt och håret var tolvigt och styst. Gossen berättade då, att hans bödel, på det man icke skulle kunna känna igen hans offer, lagligen hade brukat använda den tertyren att kläwmna ihop hufrudskalen på honom mellan on press af vå brädbitar. Man har änvu icke lyckats gripa den kurkaktigo menageri-egaren, men man boppas att lans signalvment och isyone:het des felande tumoch koll rojs honom. Beruflickan, sum sålde gor sem till hovom, har likaliedes för länge sedan förvunnit och lärer, då han föröfvade brottet ha beunnit sig i — —