Göteborgsposten – 28 januari 1867, sida 2

— I sjön. Den togs upp af en af vära siskarebåtar. Men den hade ej legat i vattnet hela tiden. Hade jag ej varit så tviflar jag på att de kännt igen den. Jag kände igen den af vissa märken i samma ögonblick jag flek ögonen på den, och jag var händelsevis nere på stranden då de fiskade upp den. — Huru kunde ni känna igen den bättre än andra? — Jag hade varit kapten Danes betjent, sir; hade varit hos honom i åtskilliga år. — Aha! Då måste jag hört er omtalas, anmärkte mr Home. Talades det ej om någon tvist emellan er? Jag är säker om att jag hört något sådant. Richard Ravensbird kom till den slutsats att gentlemannen äfven hört det andra ryktet som rörde honom — anklagelsen — och ville leda samtalet in derpå. IIan började derföre sjelf att tala derom, lugnt och öppet såsom han alltid gjorde; annars föredrog han att iakttaga en fullkomlig tystnad rörande allt som hade afseende på denna natt. — Ja det är en sorglig historia, anmärkte Ravensbird; hvem kapten Danes motståndare var har förbifvit en hemlighet till denna dag. Två eller tre personer blefvo misstänkta. Jag var den ene som misstänktes; en man som man sett bärande en packlåda var den andre. Denne hade man just vid den tiden sett inbegripen i ordvexling med kapten Dane på kli; phöjderna straxt invid slottet. För min del misstänkte jag någon helt annan. — Hvem misstänkte ni?