Göteborgsposten – 28 januari 1867, sida 1

träffade en mr Dane; det var den nuvarande peeren; då fanns det ingen syster. Det var Richard Ravensbirds vana att, när någon beetämdt påstod en sak som han visste vara ett misstag låta honom behålla sin åsigt utan motsägelse. Så gjorde han äfven nu. Han sträckte ut sin hals för att få se en skymt af den sjuke mannens ansigte, säker om att detta skulle uttrycka ou hög grad af envishet, men han lyckades ej: öfre delen deraf doldes af ögonskärmen, nedre delen af sängkläderna. — Ja, jag träflade den nuvarande peeren i Paris och hade ett slags bekantskap med honom, fortfor sjuklingen. Jag hörde efteråt att han ärft titeln och att en olyckshändelse träffat den yngro sonen, kapten Harry Dane. Har han någonsin afhörts: — Uvom, sir? frågade Ravensbird. — Kapten Dane. Mr Ravensbird svarade ej genast. Han undrade om främlingen hade sig bekant att han varit anklagad för mordet — en punkt som ännu var mycket ömtälig för honom — och om han sade detta för att förolämpa honom. — Kände ni till enskildheterna af denna händelse? frågade han slutligen. — Ja. Men jag hörde dem likväl ej af mr Dane. Hördes han af sedan, värd? — Han hördes af, sir, såtillvida att hans kropp blef funnen. Han ligger begrafven i familjgrafven. — Hvar blef den funnen?