Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 2

jag i natt kunde se af honom, vara en temligen gammal herre. Är ni nära bekant med honom, sir? — Jag var mycket tillsammans med honom ombord på fartyget. — Det är märkvärdigt hvad reskamrater ombord på ett fartyg kunna bli intima med hvarandra! anmärkte mrs Ravensbird, hvars tunga aldrig kunde stå stilla. Är han en köpman? — Jag tror ej det. — Hvarför har han kommit till England? Gentlemannen smålog. — Ni måste fråga honom, mrs Ravensbirl, om ni önskar veta det. Jag har ej varit så frågvis att j g gjort det. — Jag förmodar att han är amerikanare, fortfor hon utan att låta afskräcka sig. Hvad är hans nanm? — Denna fråga gjorde jag honom nyss sjelf, ty jag minnes mig ej ha hört hans namn en enda gång ombord, var svaret. Han siger sig heta Home. — Mr Home! upprepade Sophie. Och jas hoppas utt ni äfven vill göra mig nöjet säga ert eget namn, sir. Jag är säker på att det är ett vackert namn. — Pror ni det? sade han skrattande. Jas finner just ingenting vackert i det sjelf. Lydney. — Lydney! upprepade Sophie. Det är e ett franskt namn. — Min far var ej af fransk härkomst. Min mor flyttade öfver till Amerika fråu sitt eget land, och hon gifte sig med honom der. i — Ah! sade Sophie, det förklarar mig att ni talar