Göteborgsposten – 24 januari 1867, sida 3

ga menniskor samma natt dansat i det kejsorliga slottet. Kejsarinnan bar en ytterst rik toilette och hade prydt sig med några af de praktfullaste kronjuvelerna; furstinnan Metternich var nu som alltid något excentriskt klädd, och prinsessan Mathilde, som oaktadt sin fetma ännu är en vacker qvinna, tog sig I sin blåa, med hvita spetsar garnerade släpklädning ut som en helt ståtlig matrona. Anmärkas bör äfven, att en förändring plötsligen inträdt i damernas drägt. Klädningarne äro något mindre urringade, än i höstas. Detta gäller isynnerhet om damerna af högre och högsta rang. Deremot äro släpen mycket långa, klädningarne tätt åtsittande och utan krinoliner, så att man med lätthet kan skönja tormerna. Modet liknar mycket det, som rådde under första kejsardömet. Den anblick, som det hela gifver, är mindre graciös, än kantig, hvarmed jag, slutar korrespondenten, likväl icke vill säga, att icke gracen kan visa sig äfven nu, der den finnes. Från balen och danstoiletten är steget till grafven och svepningen ofta mycket kort. Från Tuilerierna derför till målaren Ingres begrafning, hvilken äfven egde rum med tillråcklig ståt, för att hafva förtjent korrespondenternas uppmärksamhet och en plats i deras bref. KL. half 1 d. 17 d:s begaf sig liktåget från sorgehuset till kyrkan St. Thomas dAquin. Likvagnen drogs af tvenne hästar; på kistan låg en gyllene lagerkrona, hvilken sändts at Montauban, hans födelsestad, och en eklöfskrona (äfven i guld), som hans lärjungar bragt honom såsom hedersbetygelse. ÅÄndan af bårklädet bars af senatorerna amiral Bont-Villaumez, mären i Montauban och Gatteaux, president vid akademien för de sköna konsterna. Dessa följdes af ceremonimästaren, en kejsaren representerande kammarherre, den aflidhes trenne svägrar m. fl. Några och tjugo sorgvagnar, bland hvilka man ätven såg kejgarens, prins Napoleons och prinsessan Mathildes statsvagnar, soro efter liktåget. Folkträngseln var ofantlig. Flera tal höllos vid grafven. Så hyllar Frankrike sina konstens idkare. Den aflidne hade 1802 målat förste konsuln Bonapartes porträtt och år 1816 kejsar Napoleons. Hans bekantaste tafla är Napoleons apotheos. Den lärde Lejean, som i franska regeringens uppdrag gjort en vetenskaplig resa till Indien och Persiska Viken, skrifver trån Abuschähr till undervisningsministern om underbara sornsaker, som han skall hafva upptäckt. och hvilka skola sträcka sig från de äldsta tider till alexandriska epoken och från arierna till buddhaismen samt innehålla mycket nytt. Lejoan säger sig äfven hafva upptäckt språk, som äro äldre än sanskrit (eller, såsom han säger: langues paglo-Årryennes), hvilka ännu talas melsan Kaschmir och Afghanistan hos bergstammarne; Lejean säger sig kunna bevisa, att dessa språk hafva ett mera omedelbart sammanhang med Europas språk än sanskrit. I Persiska Viken har Lejean steg för steg följt Nearchs sjöresa, för att fastställa grunddragen till en geografisk kommentar öfver denna färd. Vid Abuschär har den franske resenären upptäckt tvenne ruinstäder från den persepolitanska tiden, Mesambria (nu Ruhil) och Nearchs Hierametis (Gheramita). Dessa upptäcktes äro egnade att tillocka sig hela verldens uppmärksamhet. I England uppgör oppositionen redan sin operationsplan för nästa parlamentssession. Redan vid de första sammanträdena skall en adress ingifvas till drottningen, hvari begäres nedsättande af en k. komitå, som skall grundligt undersöka reformsaken. De öfverskott, som den engelska budgeten vanligen utvisar och hvilka törut användts till lättando af skattebördorna, skola i år utgå till krigsoch sjöministoriets utomordentliga behof. Krigsministern begär 12 mill. pund mor än i sjor,. och amiralitetet ökar flottan med ej mindre än 49 fartyg, bland hvilka 8 nya pansarfarlyg af första och andra rangen. De engelska tidningarne meddela nu närmare upplysningar om den förut omnämnda förskräckliga händelsen med skridskolöparne i Regentes Park: Igår e. m. (d. 15 Jan. skrifver Times, egde en skräckvärd händelse rum å den del at (Irnamantal. Watar I ROOLnfs Park Am