man utan att tänka på fara uppgifver då man oväntadt sår sig ett kallt bad. — IIvad var detta? frågade mun bland folkhopen på stranden. Ack! ett ännu högljuddare utrop hördes från de frågande när man fick veta hvad det var; ett rop af deltagande och fasa. Fartyget hade nu alldeles splittrats och höll på att gå till botten. Ännu en resa med lifräddningsbåten och några af dem som nu kämpade med vågorna torde ytterligare kunna räddas, Innan den kunde göra en tredje tur skulle alla de öfriga ha gått in i evigheten. Den begaf sig ut, men räddade blott en. Den drefs tillbaka af en stormil och höll på att sjelf krossas. När sedan blåsten något saktade sig och man åter ville fortfara med sitt barmhertighetsvork, funnos inga mer att rädda. De hungriga vågorna hade försäkrat sig om sitt rof. XVIII. På Sailors Rest. En besvärlig natt var detta för mrs Ravensbird. Varma sängar voro i ordning för de skeppsbrutna, het flanell, vederqvickande drycker. De tre ofvan uppgifne personerna voro dv enda som fördes till Sailors Rest; de öfriga mottogos i vakthuset och annorstädes. Den medelålders passageraren erhöll det bästa rum