många varit ganska smärtsam, att under en tid, då man allmänt talade om sparsamhet, regeringen ItreI slagit tillökning i utgilterna och till betäckande af dessa att bl. a. öka tullsatserna å kafle och socker. I k. prop. sades visserligen, att dessa artyklar ej inI ginge i sefnedsbehosfven, men så vore duck ej sorhallandet; utan med den erfarenbet talaren egde sran alskilliga landsorter kunde han försäkra, att kousumerandet af dessa artiklar snarare belordrade sparsambeten, derigenom att de ersatte dyrare Iismedel, Deu enda skatt tal. i detta afseende vilie förorda vore en skatt af 1 öre på råsocker. Vore det nödvändigt att öka beskattningen, så borde sådant ske genou bei villning, som lades dels på inkomsten och ucls på för mögenheten, med hvilken sistvämnda skatt talaren duck anhöll, att man ej måtte förblanda sastighetsI skatten. — Angaende den föresl gna ullokningen i boränvensskatten, så ville val. erinra derom, att, sedan sista tillökningen, smuggleriet betyalngt ulltagit och utöfvat en högst demoraliderande iuverkan pa besolaningen vid de södra kusterna. De ulllalliga utgitter, som voro nödvändiga, burde belst bestmdas genom lån, af hvilkas börda vära efterkommande rättvislgen borde bära en del. Deu nuvarande uden komme sej att lemna ett sa stort arf al skulder elter sig, att icke våra efterkommande med tacksamhet skuile dul taga i gåldandet al desauma. — Om staten lör Jernvagdoch andra dynka företag använde egua k pual och derigenom droge dessa fran naringarna, sa blefve daudet utsuget och utarmadt. Men kunde dessa lanekapital anskaffas? Tal. tvokade ej att derpa gura ett Jakande svar, Han hade bört fran manga Dl alt Sveriges kredit skulle vara förstord; men man behosue blott kasta en blick pa ku:slistoru: för atv siuna, att ett sådant tal icke epde nagon grund. Au kursen sjunkit något, kunde väl ej bostrinas, men auledmngen derulf borde ej sökas i en falsk löreställuing vm Eu ruinerade tillstaud, utau hos ueu i hela Enropa allmänt rådande wyckta penulngestallulngen. Rorande krigsbudgeten vilke tal. yttra den asigt, att så litet auslag som mojligt borue beviljas, ulluces eu battre organisation al krigswakten vuunits. Ial. reepekteraue regeriugens omhbet om landets sjellstänulghet, men trodde uock att de medel, som uu bevIilJades för sorsvarsverket, vore onodigtvis bortkastade. Deua ussage dock ej det begärda auslaget vill anskallande af nya gevär, men älven i detta alseende bade regeringen kuunat begära en moderatare suuma än 3 muhoner. For ofrigt yttrade sig tal. lör vara vapenlabrikors jorsattande i uUdsenugt skick, ea att de uya gevaren der matte kuuna tillverkas, Ur L. J. Hierta paminde om det gamla ordsprå: ket, alt ovenskarne arv en trög nation lull al hetelgbeter, och satte detta i sammanbang ucd deu uu sa hafugt pakowmaa vern att GI hvau pris svin helot an I dkadda nya gevär och bevilja auslag ull krigsmakten. Det sieta äress ulidragesser på kvutucnteu, der man: velat tllskriuva preussarues seger ensamt ucras olverlagsenhet 1 gevaren, hade hus oos, euligt tal:s ord,! lramkallat en auktig förskrackeise lör att vi vu skulle sta alueles vapeulvsa. Yäöutalet bade duck lörsäkras oss, ull vi Slvde 1 gvul lvrstand med alla master, och då det stiaxt nedanfor talas vm tilldragelser, som möjligen enart nog kuude hota va:t lugu, sa är detta nagot svm allud kau vantas tutratfa. Tal. ansag ec) ogoubuekets vador så stora, son de på vissa hall omtvit utmalade, och sökte förklara foria arets krig med den helt naturliga vängtan, som lauge uppeubarat sig hos det tyska luvlket att sluta sig narmare ullsammans. Detta borae icke inn bära några vauor 10r den alira närmaste framtiden. Maa boruo kunna nöja 8ig med ett mindre anslag än det at M:t begårda lör gevärs auskalfande, och detta så mycket hellre, som det menskliga smillet tyckes betiuna sig i sak sodelsevanda i hvad angår upptäckandet al nya och fullostäåudigare gevärsmodellor. Hr C. A. Larsson papekad; kontrasten mellan trontalet, der det talas så vackra ord om sparsamhet, ; och den k. propositionen, som icke särdeles nogal lakttagit deova sasom regel. Redan i första hufvuuuteln bade tal. mot cu otvertradelse deraf i en al den kungliga familjens medlemmars apanago, HkASOm . icko eu ensam person skulle kunna lefva af 18,00. idr. Hau varuade lör dees beviljanae. Hau varnade lör den 10reslagua vapenskatten, som visserligen bär iramställes såOm tilflalug, men som låtteliggen, i likpet med sä mänga andra på samma sä tillkomna okatter, kunde bIHva bestanuaude lör alltid. Om vancn benosvas, och detta joruekade tal. ej, så må medzen ausgallas på auuat eålt, och Iramiör allt måste fi uet UIeC, att Uliverkuiugen al dessa vapen matte Ske 1u0m landet. Han varnade elutligen lor den teuneus att skapa Nya tjenstet, som regeringen loitsaftauue visade hgeUUM Bill .oslA-g vw armelorvaltma-s o, eun lUOtHUmOA, som uock ären tillkommit 1014 Wuuande al besparlugar. Bytakratten hotar reunn all VäXa 08: 0lvOT hUIVUuUet, oen tal. andag det vara på Udeon all hu fejda dess tulvaxt. Ur OJestrom, sviu i der uela instämde med hr Hieita, auset det Vara ollktIgt, all regemugen begagval UuvD haUHBt upptlammwande losterlanudskärlieken lor begara uya anslog UIII aärwmecn 1 staliet för at j i:äillagga försiag Ull vu vy organsering al deusam-J wa, UhUUIUKUt gjortUe o mest behut. Hau yurade seig1 mO vapcuskatten Och hoppades, at den sparsam; noteunda, dm iyCKte vilja bemaktigu sig lanuet, alven matte fiuna anklaug 1 kammaren. II Mannershkantz inlaue vu protest mot dos-ta-U lares ärgpgivt, dom ansvett vss kuuva vanta med an-l dk-6anuct al tumuseuliga vapen. Detta vore duck det uUNAnu gaste. De brister, svm kunue finnas i var arusCY gGHHO-t0n, kunde tyllas, vw julket vid en hoÄdaude lara oKUuuauc Ull Nusteörnas försvar; men intet kunde al delsamina Ullälas utan gode vapen. Den ubPÖSKAKUnIng al 10sterlunuskaunslau, svw deu förre talaren omuaunt, hade tullt skal for sig och måste vegagnas. Tal. påpekade deu sta tidens ulluragelvor, SsvW Just Visade nbuvändtgheten for ett litet lock all I du bereda sig på alt kunua möta faran vär den NOUPMer. Hi leutercrona instämde med den förre talaren och buppaUve att, då audura folk göra så stora an etrtängammgar, älven vi skola Visa oes tärdiga att betala bdista okaiven för vat 1018var, om så beholves. Vi kunua ej numera lita på all stanaigie sia sitta I rö, och drxo uuger det ej alt så laugsalmt auskallu vapen, som sowmga talare tycktes Önska. Hr A. Medin, hkasom nagot sevare hr Rundbäck, följde br C. A Larssou i sparen och förordade opaleambhet i alla grevar af statstörvaltiingenu. IIr ÅA. Aulersparre unsag det vara fåvitskt taladt, utt vi nu skuliv ega samma poliuska trygghet som förut. Sadant vore ej förhållande: Hav yttrade sin larhaga Jör att vi när som helst kunde vänta oss stora HOlitikka tilldravelser med anledning af den