Göteborgsposten – 23 januari 1867, sida 3

ide som skulle hålla sast. Kapt. L. af H. forklar a jntt det var omwojligt att ajelpa batarne, ty sjö oc h flod dretvo dem genast mot laud. Åan första stur lartyget stöite på sköts skutt och visades blänkiyra Maskinisten rapporterade ordentligt tid efter aun. huru vattuet steg och slutligen uadde askugnarn samt att pannorna voro rörda ur sitt läge. Rak kastningen från land började invan fockmastsn !öl och saledes äfven innan båtarne lösrycktes, och äfve syntes lanternorna till en lifbåt, som dock icke kur de kommu iram. Fartyget dref uuder uden oupphö ligt och köstades slutligen på en kabellängds ulstan irån stranden. Raketlinan var ombord indan 1:a nt karet fälldes. Raketen torde linan ombord först 3 timme ester båtarues losryckande. Sedan räudning: stolen blilvit i edumng, börjades råndningsarbete Först skickades konstapeln Jansson i land, derefte några uf marskapet, och så lojtu. Nordenskjöld, su skulle i land kommunicera sig med folket. Unac räddningsarbetet gjorde hr L. af H. två eåirskild Sånger rouo under aack; efter sista ronden var blut han sjellt, chefen och lotsen qvar ombord, hvarelte br L. af H, tor ) land, sedan cheten, och sist lots emollan 11 och 12 pa oatten. Genast dagen efte börjades bergningen af proviant, folkets effekter, sam uventarier; alla bergningsdagarne fortfor blåsten få: samma hall, jemte uppsjö. Ålanskapet var inqvute radt i närbelägna hus a landet och blef mycket vä bemött. Särskilut omnamnes mi Haigo, den iman son skötte raketapparaten, för sin oförtröttade välvilja mo de skoppsbeutne — Hr L. af H. nämnde äfven, nt han af chefen hört, det ännu ett af de drunknade lik, utom de 4 Bom begrosvos å Lydds kyrkogarn blifvit sedermera funnet, men eom var oigenkännligt — På Fredagen marscherades till Rye, ech ue dröj des till Söndag morgon, då aterfärden togs öfver Lun: don. De skeppsbrutne marseherade, direkt från Londons bangård, ombord på argaren Carl XV, som en halftimme sednare afgick tili Göteborg. — I Jönkö piug lemnades 2:ne batsman, bvilka insjuknat. Löjtnant Beckstrom berättade, art han wolto, vakten kl. 4 på Mauuagens e. m. och var bela tiden på kommandobryggan. innan ännu skenet dyutefragade lojtu. B. lorsen om han onskade lodnimg, men dene svarade då, att det icke behofdes, men att om mun e3 tick sigte på Dungeness fyr inom en timmu, sa tvrde lodning ske. Nagot vidare tal om Plodu og wokom ej. Skenet började synas stiuxt elfrer kl 5, och löjtn. B. och lotsen samtalade härom. SKe onters nagot forligare än tvärs om babord, och var aycket svagt, Uksom en reflekuon. Kort sotrrau skenet syntes haue kursen, på lotsvus begäran, iblilvit avsrad från N. 0 u. O. vill NO. på kompassen, xt efter det skenot varsnades låt lotsen äntucu SS idra den till N. på kompassen, hvilken kurs bogagsnade6 minuter. Skenet varskoddes, sa tort det syn tes, ger st Ul chefen, och dit var medan budet var nere hos onom, som kursen ställdes pa N. Choleu, ihos bvilkev förut åtven den första kursforandriagen Fill N.0.) blifvit enmald, kom upp och frågade nu slotsen angående kursen. B. fick da order at chefen satt lala refva toppseglet. Enter de förutnämnda 6 minuterna vch innan skeuet upphörde att synas andrades åierig n kursen till NO. på kompassen, susvm lohtu, B. trodde, till följd af samtalet mellan chefen och lotsen, hvilken scnare ej mera trodde att ljuset, jsom straxt elter iörsvann, var en iyr, utan ansag det ; vara ljus i lund i staden Hastings. (Komm.-käpten Kasle upplyste vid denna punkt i vittnesmälet, utt Ilotson sagt till honom vid fråga om skenet: Jag vet Å hvad det är; lojtn. Beckström paminde sig älj ven att lotsen sagt till löjtu. kort förut: Vi maste so hvad det 414.) Sedan kursen sista gången biilvit ändrad hade chefen gatt ned. . timma derelter stötte sartyget, men i detta ögonblies fanns chefen ater på däck. — Slutligen törklarade ivjtn. B. uu lan, uar ban mottog vakten, reglementsenligt profvade utt besticket å sjökortet var riktigt. — Gul lotsen samma vitsord, som kapt. Lind af Hagehy H ö Flaggstyrman Gadelius var ansversstyrman. Hau upplyste att deviationstabell uppgjorts i Karlskrona före aftesan och att densamma begagnats till Göteborg, och befanns der riktig. Deviation togs i Göteborg, men det var för-den der intagna järnangslupens skull, hvilken inverkade så betydligt på kompassen, att deviation var 20 grader, Denna deviation begagnades på resan till Havre, men kunde naturligtvis ej begagnas sedan. Man ämnade att efter afresan Irän Havre samma dag uttaga ny deviation, men kunde det ej i anseende till att sjön gick for hög, utav man måste begagna den i Karlskrona uppgjorda tabellen. Det var G. som rapportersde för chefen att lotsen ändrat kursen till N.O. Då mätte G. och chefen afståndet å kortet till Dungenoas point, hvilket visade 123 minut, och när den nya kurslinieu (N.O. på komp.) utdrogs gick den fri för Dungeness halso. Lojia. Nordenskjöld hade vid en alstickning i kortet på e. m. yttrat åt G.: Wi ha inte kommit sa långt, ty lotsen säger ajt vi ha strömmen emot oss. Chefen satt då bredvid. — Gauelius gick kl. 5,2 Upp och såg efter den väntade tyren, då fyr varskoddas om babord, samt lojin. BeCktromi ropade åt G. att pejla fyren, hvilket denne gjorde, men trodde ej att detta sken kunde vara från någon fyr. G. hade ansett lodning obehotlig, då lotsen sagt att strömmen var mot, och dessutom lartygetealltid brukade vara efter den beräknade farten. Vakthafvande styrman Anders on berättade att när hav loggat kl. 46 kände han en häftig stöt på sartyget, hvarvid kommenderades till honom: ror om babord!; hade ej sett skenet. seorgangaren, båtsman Bardun, mottog roret kl. Stod vid roret tills fockmasten blifvit kapad och gick sedan, efter tillåtelse, att arbeta vid pumparne. Unde för öfrigt intet att berätta. Batsman Holm, babords utkik å backen obselverade fyren och vaerskodde derom, men gaf sedan cke mera akt på den. (Den var redan observerad rån kommandobryggan, när den blef varskodd af Holm.) Balsman Hind, styrbords utkik på backen, såg ngenting och vet ingeuting om saken. Båtsman Oradd. utkik på fockmasten af e in lycklige namne, varskodde skenet, ropande: en auterua kranbalksvis om babordl!4 I likhet med de lesta tyckte äfven han att skenet såg glest och sprid: it och ej liknade någon tyr. Han såg äfven ett nindre sken och varskodde jemväl detta såsom en anterna. Emellertid tyckas hans rop ha förklingat om en ropandes röst i öknen, ty det kunde ej uppysas att någon hade hört honom. OLädd satt på ockrån, men måsta vid tredjs stöten gå ned, för att cke falla. Löjtn. Bieckström anmärkte, att det nindre skenet äfven observera das fran däck, då faryget stötte, och att det säkert ullhört något hus i and. Målet skulle fortsättas såsom idag, då tskilliga ytterligare inkallade vittnen skulle