Göteborgsposten – 23 januari 1867, sida 3

hyser det sasta hopp, att en ny ärans tic skall gry för kyrkan den dag, då alla skol med mig vara öfvertygade om, att den hel sadrens verldsliga herravälde icke strider emo Italiens frihet och oberue. Det klerikal: bladet menar nu, att kej::vo måtte helt och hållet ha glömt (!2) så högiuliga törklaringar ty följderna af den franska interventionen Italien äro absolut motsatta hans löften. Såas honom. tillropar bladet kei-erinnan. att den som olvergilver pålven i dorgens dagar, må ste törbannas af Gud såsom ett onaturligt och rörkastadt barn. En kejsare måste bålla sitt ord, annars förtjenar han namnet förrädare. Säg honom, att han skall tänka på sin egen omvändelse och ej på pålvens. — Det går an, att Napoleon kan sätta sig öfver detta skrän. Frans II lemnar ej Rom, men han har gitvit påfven en vink. Alldenstund den påfliga curian ingått på den italienske gesand ten Tonellos mission, har den siste Bourbonen af Båda Sicilierna tråntagit sin gesandt vid påfliga hofvet. hr Gravina, hans funktioner. Den päfliga armåen utgör 12,000 man. Det päfliga territoriet är indeladt i två kommandodistrikter, likasom trupperna i två divisioner, hvilka kommenderas af generalerna Courten och Zappi. 3333n33 6